Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma företeelse. Medan det ringare folket ännu hade nog
af sina medeltids riddare-visor och andra enkla qväden,
fordrade de bildade klasserna en Vitterhet, mera i
öfver-ensstämmelse med deras smak. En sådan grundades af
Stjemhjelm och kom till ett slags blomstring undeir ‘C ät!
XLs regering. Den liknade dock snarare en med möda
framtvingad drifhusplanta, an faltets friska ros; intet stort
snille uppträdde att gifva den utländska sångmön svensk
medborgarerätt, och de små förmågornas skapelser
funno en foga talrik publik.
$
I denna svenska vitterhetens vårmorgon uppträdde
äfven Paulinus. Begåfvad med poetiskt sinne, väl
bevandrad i den moderna vitterheten, var det naturligt, både
att han skulle forsöka sig i skaldekonsten och att han
skulle rätta sig efter de förebilder, som erbjödos af
andra folks litteraturer. Bland dessa stod den franska
vitterheten då i sin skönaste blomma; de stora snillena
Corneille, fiacine, Moliére, Boileau m. fl. skrefvo de
odödliga mästerverk, som utgjorde och ännu utgöra nationens
stolthet och förtjusning. Dock tyckes deras rykte ännu
ej rätt hafva hunnit till Sverige och lockat till
efterbild-ningar. Deremot var den italienska poesien då mycket
känd och älskad i norden. Man hade med synnerlig
beundran studerat den snillrike Marini och hela hans
skola, samt funnit behag i deras sökta, konstlade, men
färgrika och bländande manér. I Tyskland efterhärmades
detta af Hoffmannswaldau med hela den yngre Schlesiska
skolan, i Sverige åter af Rosenhane, Dahlstiema och
andra, dels omedelbart efter de italienske skalderne, dels
efter deras nyssnämnde tyske imitatörer. Italienskans
versformer tillämpades på svenska språket; sonnetten,
eller som den af de svenske skalderne kallades,
klingrim-met, försöktes med skälig framgång, men svårare föll det
sig i allmänhet att på det ännu föga böjliga modersmålet
efterbilda canzonens och ottave rime’s konstrika och
klangfulla strofer. Paulinus var en af dessa den italienska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
