Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men o! att äran och med lifvet ej försvann!
Det endast är som Amarilli skrämma kan. •)
I likhet med sina samtida använde Paulinus sin
poetiska förmåga for att fijra det enskilda lifvets små tilldragelser.
Hans dikter utgöras till större delen af sådana
gratulations och bröllopsqväden, der åmnets lumpna
hvardaglighet så obehagligt sticker af mot skaldens konstlade
hänryckning och granna, pråliga fraser. Detta slags
skaldskap kan icke gerna anslå andra än dem, som särskildt
intressera sig för de tilldragelser, som gifvit anledningen
till detsamma. Paulinus insåg åtminstone detta, om han
än i öfrigt ej förmådde lyfta sig till en högre uppfattning
af poesiens väsende, än den hans samtida innehade. Dessa •)
•) För att visa huru svårt det den tiden var att helst någorlunda troget
öfversätta vers på svenska, i anseende till språkets ringa bftjlighet, meddela
vi till jemlorelse originalet:
Oh Mirtillo, Mirtillo, anima mia,
Se vedessi qui dentro
Come sta il cor di questa,
Che chiami crudelissima Amarilli;
So ben che tu di lei
Quella pieta, che da lei chiedi avresti.
Oh anime in amor troppo infelici!
Che giova a te, cor nuo, V esser amatof
Che giova a me 1’ aver si caro amante?
Perche: crudo destino,
Ne disuniscitu, s’Amor ne strigne?
E tu, perche ne strigni,
Se ne parte il destin, periido Amore?
Oh fortunate voi, fere selvagge,
A cui P alma natura
Non dié legge in amar, se non d’ amore!
Legge umaua inumana
Che dai per pena dell’ amar, la morte!
Ma che? poco ama altrui chi ’1 morir teme.
Piacesse pur al ciel, Mirtillo mio,
Che sol pena al peccar fusse la mortel
Santissima Onesta, che sola sei
D’ alma bennata inviolabil nuine,
Quest’ amorosa voglia,
Che svenata ho col feno
Del tuo santo rigor, qual innocente
Vittima a te consacro.
11 Pastor fido. Atto III $c. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
