- Project Runeberg -  Finlands minnesvärde män. Samling af lefnadsbeteckningar / Band 1 /
13

(1853-1857) [MARC] With: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J blomster, J som skåden alla stunder
De ögons par, som ha betagit mig;

Du gröna mark, som lycklig dig kan nämna
Att trampad bli af hennes täcka fot;

Tal* om den ångst, den hon mig i månd’ lemna:

Säg om det qval, som ej vet någon bot.

Du klara sol, som allt i sender skådar,

Som med ett blick båd’ mig och fris ser,

Allt sannt du vet, allt sannt du ock bebådar;

Nu mig du ock sannfärdigt vittne ger.

Ackl vittna dock om hvar den suck jag skjutit,

For Iris* skuld, opp ur mitt sorgsna bröst;

Om hvar den stund, jag trott och enslig sutit
I oro och i ängslan, utan tröst.

Men himmel! när skall dock den dagen lysa,

Att jag en gång får Iris åter se?

När skall hon mig igen de ögon visa
Dem utan ej de mina nånsin le,

Dem utan jag alls intet täckt kan finna,

Af allt hvad skönt på jorden skattas må?

Ack, himmel! lät mig dock den dagen hinna,

Ack! lät mig snart den önskte stunden nä.

Som en magnet i mörka bergens klyfter
Allt längtar opp åt nordens höga pol:

Som ur sin säng solblomman hufvu’t lyfter,

Och natt och dag sig vänder åt sin sol:

Som agn och strå med längtan eftersträfva
Att hinna till en fager berensten:

Så måst* ock jag i stadig oro sväfva,

Till dess jag far min Iris se igen.

Detta tacka stycke, hvars poetiska fortjenst icke
be-höfver någon utläggning, är förmodligen original, oaktadt
den frändskap med Italiens lyrik, som man kan varsna
deruti. På detta, jemte några få andra af samma slag,
grundar sig författarens anseende som skald, oaktadt han
försökt sig äfven i andra tonarter.

Såsom ofvanföre nämndes, väckte den under det
sjuttonde århundradet i Sverige uppblomstrande
vitterheten blott ett ringa deltagande hos folket. Dock fanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:50:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finminn/1/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free