Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycken ur den korsfäste Christus. Att de jemväl
försummat att intaga något enda af Paulinus-Lillienstedts
tacka mindre stycken, kan ej gema tillskrifvas någon
annan orsak, än att de sednare aldrig blifvit samlade och
utgifna, samt dcrföre ej varit dem tillgängliga.
Vi hafva i ett sammanhang skildrat Paulinus’ vittra
öfhingar, och det så mycket heldre, som de alla tillhörde
hans yngre år. Det var genom dem han gjorde första
steget på lyckans bana, då den ansedde
riksskattmästa-ren, friherre Sten Bjelke, genom ryktet om den unge
Finnens utmärkta själsgåfvor förmåddes att upptaga honom
i sitt hus. Han blef hofmästare hos riks skattmästaren,
samt tillika lärare i de mathematiska vetenskapcrne for
hans son. Åfvcn grefve Brahe visade honom fortfarande
välvilja och hade honom i godt minne. När genom
Tål-pos befordran den ena af de båda adjunkturerna vid
akademien i Abo blifvit ledig, utnämndes han af grefve Brahe
år 1679 till denna tjenst, utan att hafva ansökt
densamma. Denna hans första befordran var dock ingen
synnerlig vinning; adjunkturerna voro högst illa lönade och
det var ej Paulinus’ afsigt, att för en så obetydlig
befattning öfvergifva sina mera lockande utsigter i Sverige.
Han ville likväl ej genom ett afslag såra sin välvillige
gynnare, men han utverkade sig tillåtelse att ännu
qvar-stadna i Sverige, der han af Bjelke fortfarande bemöttes
med faderlig välvilja. Mot hösten 1686 dog grefve Per
Brahe, och nu dröjde icke Paulinus, som ej ansåg sig
kunna förlänga sin frånvaro, att taga afsked från sin
tjenst i Abo, hvilket han år 1681 erhöll, och gjorde detta
så mycket heldre, som hans äldre broder, Simon, hvilken
egnat sig åt det akademiska lifvet, hade utsigt att få
efterträda honom.
Sjelf beslöt Paulinus att söka sig en framtid vid de
civila embetsverken. Reduktionen hade nemligen böljat,
och den skarpsynte ynglingen märkte snart, att det ej nu
mera var som hofmästare hos en magnat, man kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
