Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinna till ära och värdigheter. Utsigterne voro lockande
for den högt sträfvande ynglingen. Dittills hade statens
högsta värdigheter och utmärkelser nästan uteslutande
tillfallit de gamla, mäktiga och rika adelsfamiljerna, hvilka
gjorde anspråk på dem som sin ovilkorliga rättighet. Men
adeln hade mycket missbrukat sin myndighet, slagit
under sig större delen af kronans jord, och hotade att
kasta de ofrälse ståndens politiska rättigheter helt och
hållet öfverända. Dessa sökte instinktmessigt beskydd hos
konungamakten, och båda i förening krossade adelns välde
genom reduktionen, eu åtgärd, både rättvis och nödvändig
i sig sjelf, men som blef i flere hänseenden förderflig,
genom den obilliga utsträckning man i enskilda fall gaf
de grundsatser, hvarpå den stödde sig. Tvenne starkare
motsatser i allt, i karakter, lynne, böjelser, än
konun-garae Carl XI och Gustaf HL kunna svårligen uppvisas.
Och likväl erbjuder deras regering många öfverraskande
likheter, så mäktiga voro tidens förhållanden, af hvilka
de snarare leddes sjelfva, än de styrde dem. Båda
kämpade, understödde af de ofrälse stånden, mot aristokratien,
och dennas nederlag genom reduktionen och 1682 års
riksdag, var knappast mera fullständigt än hundra år sednare,
genom Gustaf ffi:s revolution, samt Förenings och
Säkerhetsakten. Yid hvardera tillfället blef enväldet
frukten af denna förbindelse mellan konung och ofrälse stånd;
vid hvardera bortskänkte dessa, förblindade af sitt hat
mot adeln, samt for att tillfredsställa sin afund och
sjelf-viska ärelystnad, utan betänkande Sveriges urgamla frihet
och lagbundna samhällsskick. Om utrymmet medgåfvc,
sktillc jemförelsen kunna fullföljas längre, till dessa
re-genters efterträdare, ja, ända till frederna i Nystad och
Ffedrikshamn, der Sverige med smärtsamma offer måste
gälda det oinskränkta kungadömets missbruk af sin makt.
Alltnog, ända till Carl XI hade den ofrälse ständigt att
kämpa mot adelns anspråk, som öfverallt hämmande och
hindrande trädde emellan, så snart det gällde att belöna
fortjensten utan anor. Få voro de, som dittills från ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
