Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den svåra ställningen och lättheten att for
ögonblicket hjelpa sig genom utgifvandet af mera mynttecken,
lockade att öka deras mängd öfver alla gränser. Åfven
s. k. myntsedlar utgåfvos på 5, 10 och 25 D:r S. M. Så
väl de, som mynttecknen hade i böljan en skäligen
förmånlig kurs och verkade lifvande på handel och rörelse.
Medelst dem blef det möjligt att utrusta flottan, att
uppsätta en här af sextiotusen man, samt förse den med alla
förnödenheter. Men snart föll mynttecknens kurs. Det
före deras införande i allmänna rörelsen cirkulerande
myntet uppskattades till 2 miljoner D;r S. M. Vid
konungens död hade man redan preglat mynttecken för 36
miljoner D:r S. M. hvaraf hälften var i omlopp. Di man
nu härtill lägger myntsedlarne, finner man att myntets
mängd inom några år blifvit tiodubblad, en
omständighet, som måste drifva upp priserna på alla varor, på
samma gång ett ofantligt agio ägde rum till det redbara
myntets fordel. För att afhjelpa detta onda, hvilket Görtz
snart inaåg skola följa mynttecknens utgifvande i
obegränsad myckenhet, föreslog han de våldsammaste åtgär-
der. Lån söktes öfverallt; åt utrikes och inrikes
kapitalister, som ville försträcka kronan penningar, erbjöd man
hela svenska folkets fasta och lösa egendom i pant, så
att innehafvaren af en statsobligation finge söka ut sin
fordran i hvilken enskild egendom som helst. Ett
oer-hördt ingrepp i egande rätten! Och likväl ville ingen tro
en regering, som oförsynt bröt sina högtidligaste löften,
såsom Görtz och hans konung ville göra med innehafvarne
af de, till följe af en förordning af år 1700, för erhållna
penningelån förpantade kronogodsen. Oaktadt nämnda
förordning på det högtidligaste tryggar pantinnehafvarnes
ratt, och förklarar den ”för en riksens ofredare”, som ens
skulle väcka förslag om denna nya skulds betalande på
det gamla reduktions-maneret, ville man, tvärt emot
ingången förbindelse, inlösa dessa gods af statens
borgenärer med mynttecken, som förlorat tre fjerdedelar af
sitt värde. Denna plan hindrades dock genom konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
