Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
san. Och som råga på alltsammans utkom i Nov. 1718
ett påbud, att sjette penningen (16f procent) af alla slags
kapitaler skulle erläggas till kronan. Man ser att Carl XII
i Bender och Demotika studerat det turkiska
regeringssättet och att han, intagen af dess enkelhet, ville infora
detsamma i Sverige. Görtz var hans storvizir. Denne
förestod hela rikets drätselverk och handlade i alla
finans-ärender med oinskränkt myndighet, ansvarig endast for
konungen. Båda glömde att en regering, enligt
vester-ländska åsigter, är till for att skydda lag och rätt, och
att en styrelse, som våldför rättsbegreppen och rånar
enskild egendom ej kan anses representera den lagliga
ordningen; den stödjer sig på våldet, och när stödet engång
svigtar, faller den. Görtz hade i Sverige ingen egendom;
det var således en lätt sak för honom att utskrifva den
ena gärden efter den andra, och att, medan han sjelf
förde stor stat samt lefde som en Lucullus, klaga öfver
svenskames opatriotiska tröghet och motvilja att offra sin
egendom till rikets räddning. Och ett sådant förtryck,
dylika oerhörda våldsamheter fördrogos i tre års tid af
Sveriges ädla folk, utan att det reste sig till motstånd.
Tåligt gaf allmogen sin sista redbara egendom till
skattkammaren, sina få återstående söner till hären. Knotet
var visserligen allmänt, men dels kärlek och beundran
för Carl XlLs personliga egenskaper, dels svenska
folkets böjelse att icke gerna påbörda sina beherrskare
sjclfva skulden för de onda tiderae, vände hatet och
missnöjet från konungen, som dock gillade och utförde de
öf-verklagade tyranniska våldsamheterna, till Görtz, som
likväl i dessa saker endast var rådgifvare.
Oaktadt Sverige var bragt i den bedröfliga
ställning, att ett fortsatt krigstillstånd allvarsamt hotade dess
sjelfbestånd, ville Carl likväl ej höra talas om fred. Görtz
insåg dock nödvändigheten att åtminstone minska antalet
af Sveriges fiender. Bland dessa var tsar Peter den
mäktigaste, den som man hade minsta utsigten att fördrifva
från sina eröfringar, den ändtligen, som genom besittnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
