Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bärande. Behofvet af en finsk ordbok hadc under hans
tid redan uttalat sig på flerfaldigt sätt. Uppå Borgå stifts
prcsterskaps genom dess riksdagsmän biskop Juslenius
och prosten Joh. Forsskåhl inlemnade besvär, hadc man
vid riksdagen 1734 beslutit, att ej mindre 1734 års nya
lag än andra kongi, forordningar och resolutioner, som
komme att tjena allmogen i Finland till efterrättelse, skulle
ofversättas och tryckas på finska språket. Konungen hade
förklarat sig benägen att besätta domare-embeten och
andra tjenster i Finland med sådana personer, som vore det
finska språket mäktige. Vetenskapsmän väntade sig af
ett finskt lexikon upplysningar i sina filologiska
forskningar. *) Om någon af landets barn var väl Juslenius
vuxen att afhjelpa det insedda och erkända behofvet. Men
att nästan utan alla förarbeten åstadkomma ett finskt
lexikon, var ingen lätt sak. Och att i alla fall
samman-skrifva en ordbok af det omfång, som Juslenii, visar,
hvilken möda förf. nedlagt på sitt verk och med hvilken
sorgfällighet han utfört detsamma. Boken innehåller en
öfvcr8ättning af de finska orden på latin och på svenska,
och i slutet finnes bifogad en svensk ordbok, hvari de
svenska ordens finska betydelser äro hänvisade till den
föregående finsk-svenska delen. Till den finska delen har
förf. samlat ord från landets olika dialekter och ställt dem
i sådan alfabetisk ordning, att alla härledda och
sammansatta ord återfinnas under sina stamord. Der han till de
finska orden ej fått motsvarande betydelser på andra
språk, har han dels återgifvit dem genom omskrifning
*) Biskop Er. Benzelius skref 1731 till prof. Is. Björklund i Åbo:
”Vore mycket värdt, at någon, som i grund furstar Finska språket, ville
ut-gifva et Dictionarium Finnicum och der visa, hvilka är» ren Finska eller per
leges, colonias et commercia kommit från Sverige. En stor förmån hafver det
språket haft, til at förvara sig medelst sina sutfixa et afTixa, äfven som
Ebrai-skan och ceterae linguae afTines Orientis. I sådant Dictionario borde for al
ting iakttagas och utmärkas de rätta Substantiva och skiljas från adjectivis,
som iklädt sig naturam Substantivorum, och derföre på manga sätt ombytas;
och radix måste blifva in verbis, non nominihus, ty först gingo folket och
sedan vardt gäng, först stodo the och sedan vardt *tdnd, först akrefvo the
och sedan vardt skrift(Se Svenska Mercurius 1758 s. 939.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
