- Project Runeberg -  Finlands minnesvärde män. Samling af lefnadsbeteckningar / Band 1 /
124

(1853-1857) [MARC] With: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fann Erik snart sin ställning sä. generad att lian beslöt
återgå till sin förra plats som dekanus i Linköping; han
begärde och fick sitt afsked ifrån biskopsembetet i Abo
redan 1527, osäkert om dertill på indirekt vis förmådd af
konungen, som åtminstone gerna beviljade en dylik
ansökan af den katolicismen varmt tillgifna biskopen. Också
var det mindre underligt om den fridsamme Erik i Abo
resignerade, när till och med katolicismens förkämpe i
Sverige, den kraftfulla och karaktärsfasta biskop Brask
gifvit saken förlorad och just samma år 1527 hemligen
flytt öfver till Danzig för att alldrig mer återkomma.

Biskop Brasks flykt och biskop Eriks i Åbo afsked
voro ett tydligt tecken att reformationen hade segrat i
Sveriges rike åtminstone för en tid. Den var dock ännu
icke egentligen fattad såsom en förändring af
församlingens religiösa bekännelse, utan mera såsom en blott
reduktion af kyrkogodsen och presternas inkomster, analog
med Karl XLs reduktion af adelns gods. Huru oskyldigt
man då fattade begreppet af reformation, äfvensom huru
allmänt kändt behofvet af en sådan var, bevisar sig af
många fakta, isynnerhet deraf att Svenska riksråden i ett
bref till ”vår heliga herre påfven,” dateradt den 12 juni
1523, anhöllo att påfven måtte gifva sin delegerade
Johannes Gothus vederbörlig fullmakt att anställa cu nödig
reformation i Sverige, emedan — såsom det i brefvet
heter— ”efter en så stor förvirring inom dessa riken,
många villfarelser insmugit sig i kristna religionen, hvilka
icke med lätthet kunna undanrödjas;” också hade klostren
såväl som domkapitlen skickat deputerade till de möten
der förändringen i kyrkans vilkor beslöts. Man hade
således i sin oskuld begärt en reformation af påfven sjelf,
naturligtvis under den förutsättning att derigenom
ingenting i troslärorna skulle rubbas, och man fortfor ännu
länge att betrakta den blott såsom ett ekonomiskt
ordnande af det yttre kyrkoskicket; med hvad ögon en
sådan anhållan skulle ses af påfven, som utan tvifvel fatta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:50:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finminn/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free