Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idensalmi. Hans tredje resa år 1750 sträckte sig icke
längre än till Lampis. Hvad han under dessa resor
in-hemtade, blef for honom en kraftig väckelse till
befrämjande af en klarare insigt i Christendomens
grundsanningar. For att visa nödvändigheten af verksamma
åtgärder, anföras här några data, angående den bland
folket ännu herrskande vantro, ehuru de af ålder inrotade
vidskepliga upptågen numera bedrefvos mera hemligt än
fordomtima. I Rantasalmi och Leppävirta soknar i
Sa-volaz och på flerc orter i Karelen fortsattes i mjugg
offrandet och offerställens samt vissa lundars helgande. Om
en annan skepnad, hvari vantron om offer hade iklädt
sig, och hvari den, dold under christna kyrkans dok, icke
ens misshagade folkets andlige lärare, upplyser konsistorii
cirkulär af år 1749, deri det heter: ”att den gemene hopen,
som eljest torde vara af en gammal inritad plägsed
benägen for åtskilliga vidskeppelser, forsports på ett eller annat
ställe i stiftet af sjelfva presterskapet dels genom
stillatigande och tillåtande af slika vidskeppelsers utöfvande dels
och förnämligast genom uppmuntringar och påminnelser
dertill styrkas, såsom i synnerhet, att å vissa helgedagar
under sjelfva gudstjensten i kyrkan frambära och på eller
for altaret offra frivilliga gåfvor, hvilka, ehuru de hafva
namn af christeliga kärleks- och barmhertighetsverk, till
att dermed understödja de fattiga i deras trångmål, ej
annat kunna än i sig sjelfva vara syndiga och forargeliga,
i anseende till tiden, orten och sättet.” Att begreppet
om vördnad för Gud ännu icke heller öfverallt klarnat i
folkets medvetande, synes af hofrättens skrifvelse till
domkapitlet år 1751, hvari läses, ”hurusom hofrätten af ett
i Tohmajärvi behandladt mål funnit, att folket nyttjar
obetänksamma utlåtanden om Gud, hvilka beklagligen
äro brukbara talesätt och allmänna ordstäf, och bland
hvilka vid vissa tillfallen, när de vilja säga: icke är jag
större syndare än andra, så heter det: en minä ole Jumalan
p . . . olilla polttanut”. Dessa och andra tid efter annan
inhemtade upplysningar om folkets religiösa ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
