Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara Sveriges rikes konung, och så hans efterkommande
efter honom, hvar efter annan. Bod hans nåde riket upp
for den otrohet skull som skedde emot hans nåde af do
Smålänningar och af andra hans nådes undersåtare. Svor
hans nåde alldrig annat vela än Sveriges rikes bästa,
gagn och bistånd. Förkunnade hans nåde att skaffa frid
inrikes och utrikes. Utlofvade hela riket, att om något
förräderi funnes inrikes, då ville de det sjelfva straffa och
näpsa. Utlofvade allmogen vår nådige herre huldskap,
manskap, troskap och krigsfolk. Gaf hans nåde tillkänna
att hans nåde icke håller riket uppe med stockar och
stenar, som är Sablberget, Kopparberget och Jernberget,
och allmogen är fri. Horkarlar, mandråpare, menedare
och andra ogerningsmän skola gå till prester och taga
aflosning, eller slita ris och sättas af kyrko. Dyra eder
och dryckenskap äro förbudna vid konungsligt straff och
näpst. Löfje-karlar och käringar hvar de finnas, skola
de uppbrännas. Hvilken som håller lekstugor eller
lyste-mål, bote konungen tre mark. Offerstockar skola
bortkastas efter denna dagen till dess missbruket afiägges.
Är ock samtyckt af vår nådige herre och menige man i
riket, att hvem häremot står och blifver beslagen med
tu vittnen, han skall bannlysas och hållas for en kättare
och hedning.”
Riksdagen i Ve ste rås sammanträdde den 9 januari
1544, och denna ordinantia utgafs sannolikt samma dag
som arfforening en är daterad, nemligen den 13 januari.
Ordinantian utvisar hvilket stort steg framåt den
absoluta konungamakten och adelns välde under mellantiden
gjort; hela riksdagshandlingen är stiliserad blott såsom
en befallning eller förmaning af ”hans nåde” konungen,
någongång med antydan att riksens råd dcrtill samtyckt;
den ådagalägger icke heller samma klokhet som uttalade
sig i de förra reformationshandlingarne, utan ger
exempelvis den föga rimliga befallningen ”att allmogen skall
sätta sina barn till skola”, hvarmed naturligtvis menas
lärda latinskolor. Man ser af allt att sonen Eriks ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
