Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster ej voro små, och anhållande om prebenden. Men å
andra sidan finnas antydningar om att han haft icke ringa
utgifter for de Finska böckernas tryckning, och att han
”kostat mycket på skolstugan i Åbo”, sedan den blifvit
afbränd 1546; man vet ej heller att han efterlemnat någon
synnerlig förmögenhet. Angående hans gifmildhet mot
fattiga och behöfvande torde man icke böra betvifla bana
eget yttrande i’ den officiella uppgiften om Åbo
prester-skaps aflöning; sedan han nemligen noga uppräknat sina
egna inkomster, säger han: ”om utgiften vet man intet
annat skrifva, utan (oberömdt för Gud och alla
menni-skor) såsom i Psalmen 3 står: dispersit, dedit pauperibns
(scilicet scholasticis, mendicis) och Hebr. 13: hospitalitatis
ne sitis immeraores”. I sina företal begagnade han ett
patriarkaliskt förtroligt språk, så att han äfven omnämde
egna familjeförhållanden, och visade en naiv fröjd öfver
skrifternas framträdande i dagen. Deraf synes att han
med innerlig värma omfattade sitt litterära värf, det att
göra bibelordet och kristendomens läror begripliga for
Finska folket. Detsamma framlyser också ur hans
ödmjuka tacksägelse till boktryckaren Amund i bref af den
1 april 1551: ”För det omak och arbete som J, käre
A-mund gode besynnerlig vän, hafven haft för de Finska
böckers prentan och tryckning här till dags, varder
alls-mäktig Gud utan tvifvel eder evinnerligen belöuaudes,
hvad som på vår sida brustit är.” 1 nästan hvartenda
bref, af dem som bibehållits till våra dagar, talar
Agrikola om sina Finska böcker; men orättvist vore utan
tvifvel att anse honom hafva gjort det af egenkärlek eller
lust till sjelfberömmelse. Allmänna olyckor gingo honom
djupt till sinnes och för Finska folkets lidande hade han
ett känsligt hjerta; derom vittnar hans bittra klagan i
nyss anförda bref, då om vintern 1551 en svår
hungersnöd rådde i Finland, och det rörande sätt hvarpå han
beder om någon undsättning för landet ifrån Sverige.
Den Latinska grafskriften öfver Agrikola prisar högt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
