Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan, ny88 belägrad och tillfångatagen i Abo slott,
förklarades för rikets uppenbara fiende, nemligen i juni 1563,
utnämnde konungen Paul Juosten till biskop i A bo stift,
och Knut Johansson till hans efterträdare i Viborg. Ända
ifrån denna tid har man nog talrika minnesmärken af
Juustens verksamhet för församlingarnes vård, i de
cir-kulärbref han från Abo utfärdade och i hans skrifter. De
uttrycka alla ett nitiskt och upplyst sträfvande att
organisera och ordna kyrkoskicket eller presterskapets
förhållanden, som vid omkastningen ifrån katolicism till
protestantism råkat i oordning.
Genom hertig Johans upproriska planer, i hvilka han
genom tal och proklamationer sökte indraga äfven
Fin-narne, kom Finland i en egenartad ställning till Sverige.
Genom Johans katolska gemål Katarina Jagellonica fingo
de ännu i Finland qvarlefvande sympatierna för den gamla
läran stöd hos den blifvande konungen, som tillsvidare
satt i fängsligt förvar. De ständiga och häftiga krig
Erik XIV förde åstadkommo mycket elände och mycken
oreda. Tillståndet i Finland under den allmänna oro som
utmärkte Eriks regeringstid, var ingalunda lyckligt, att
dömma af Juustens bittra klagan på flere ställen. I ett
cirkulär af den 14 december 1564 säger han bland annat:
"Optimates och andra förnämliga, som redan vilja synas
bland folket och vara visare än andra, tillvita
prester-skapet att det föga vårdar sig om och låter sig bekomma
de allmänna i hela riket grasserande olyckorna, utan
öf-vcrlemnar sig åt håglöshet, samt underlåter att ifrigt bedja
såsom det närvarande onda skulle fordra, än mindre
uppmanar det andra till sådan bot och daglig åkallan; deraf
komme att ärenderna hos oss gå föga lyckligt, alla
handlingar få en sorglig skepnad, intet slut synes på
krigs-tumulten och allt lutar till fall. Allmogen åter ser sig
vara underkastad ganska stor och svår tunga, icke kunna
sköta sin hushållning eller uppfostra sina barn i något
lugn, utan allt hvad den äger är utsatt för våld, oförrätt
och gemenaste rofferi, många andra olyckor att fortiga;
21«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
