Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juustens sista dagar fördystrades genom de
begynnande liturgiska striderna. Sedan den högt ansedda
er-kebiskopen Laurentius Petri Nericius var död ansåg
Johan 111 tiden vara inne att genomdrifva den länge hysta
planen angående en kyrkoreform i halft katolsk, halft
protestantisk anda. Början skulle göras med det yttre
och kyrkoceremonierna skulle återfåi en del af den fordna
katolska ståten; såsom auktoriteter derföre åberopades
de gamla kyrkofäderna, hvilkas studium ifrigt påyrkades.
Hela rörelsen, som mest hade sin orsak i konung Johans
lust att visa sin teologiska lärdom och uppträda såsom
sjelfständig reformator, hade mycket tycke af den
Puse-yitiska rörelsen i nutidens Anglikanska kyrka. Första
förebudet till den liturgiska striden var det af konungen
utskrifna kyrkomötet i Stockholm, som öppnades den 6
juni 1574* Dit voro kallade biskoparne, två prester från
hvart bärad, samt några ledamöter från hvart
domkapitel; namngifna såsom närvarande äro 104 prester. Äfven
ifrån Abo stift hade 13 prester underskrifvit
mötesbeslutet; om Juusten var ibland desse är icke säkert, men
dock högst sannolikt. Konungen uppträdde sjelf infor
mötet och höll der bland annat ett tal, som ger
förklaringen öfver hela hans handlingssätt. Dess innehåll var
ungefär följande:
Presterna borde icke undra att han befattade sig
med teologiska ämnen: det skedde af nitälskan för Guds
hus; han hade sett huru försumligt sakramentet
vårdades. De borde icke heller anse honom obevandrad i
dessa ämnen: under sin fångenskap hade han genomläst flera
de bättre kyrkofädernas skrifter. Nu ville han både
skydda presterna mot de nyare teologernas mångsväfvande
meningar och väpna dem emot papisterna. Han utfor
mot teologerna i Wittenberg och Rostock: bland de
Tyska doktorerna vore lika många meningar som lemmar i
deras kropp; knappt två voro ense med hvarandra.
Deras skrifter borde derföre af Sveriges prester endast
varsamt begagnas, eller de borde allsicke läsa dem, utan
22*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
