Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönderslitet i sitt inre, måste duka under for sina ovänner
var klart, likasom att en ädel medborgare nu mera blott
kunde välja mellan trohet mot en olycklig, förblindad
monark, eller sin pligt mot fäderneslandet. Så påkostande
valet än blef, tvekade Adlercreutz icke; rikets frälsning
och frihet syntes honom öfvergå allt annat, och han ville
våga det yttersta, for att åt det gamla Svithiod bibehålla
ett rum bland sjelfständiga stater. Han lofvade derfore i
allmänna ordalag sitt bistånd, då det gällde, utan att vilja
förklara sig närmare, eller ens se Adlersparres utskickade.
Först d. 12 Mars erhöll Gustaf Adolf på Haga säker
underrättelse om upproret, och inkom genast till Stockholms
slott, alldeles förvirrad af dagens nyhet. Eftermiddagen
och natten tillbragte han med utdelande af en stor mängd,
ofta sinsemellan stridiga befallningar. Stadens tullar och
slottets portar stängdes, de civila myndigheterna och
Stockholms magistrat underrättades om upproret, samt om
konungens afsigt att följande dag med garnisonen aftåga
söderut, förena sig med trupperne i Östergöthland och Skåne,
samt, sålunda förstärkt, återvända för att tukta rebelleme.
Förgäfves bådo och bönföllo rikets förnämste och mest
ansedde embetsmän, att han ville bespara Sverige olyekan
af ett inbördes krig; deras råd och föreställningar voro
nu, som alltid, fruktlösa. Han vägrade att genom en
kallelse till riksdag lngna Sveriges inbyggare och med ens
afväpna vestra armén, utan fortsatte sina förberedelser till
resan; en del af garnisonen aftågade och de öfrige fingo
befallning att följande förmiddag marschera åt Södertelje.
Inga invändningar hejdade konungen; man anmälte att
artilleriet saknade hästar, han befallte att man skulle lägga
beslag på enskildas, det sades att penningar tröto, de
skulle tagas med våld från riksens ständers bank, hvars
fullmägtige ej godvilligt velat försträcka medel.
Underrättelser och rykten om dessa konungens förehafvanden
kommo ut bland allmänheten, och förorsakade öfverallt oro
och förskräckelse. Nu ansåg Adlercreutz stunden vara
inne till handling, och meddelade sitt beslut åt några sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
