- Project Runeberg -  Finlands minnesvärde män. Samling af lefnadsbeteckningar / Band 1 /
462

(1853-1857) [MARC] With: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlingarna på stora svårigheter. Några dagar efter
revolutionen hade fiendtlighetema åter begynt kring Torneå,
der straxt derefter den finska armén genom konventionen i
Kalix öfverlemnades åt ryssarne, som nu obehindradt
utbredde sig öfver hela Vesterbotten. Vapenlyckan gjorde
att man i Petersburg höjde sina fordringar, dem man på
svenska sidan hoppades nedstämma genom att sända en
armé sjövägen till Vesterbotten, for att afskära och taga
den ryska styrka, som höll denna provins besatt.
Adler-creutz önskade sig befälet öfver denna expedition, men
Adlersparre ville ej att någon af finska arméns pröfvade
ledare, såsom alltför gammalmodige i sina politiska
åsig-ter, ytterligare skulle skörda några lagrar, hvarfore han
genomdref att anförareskapet gafs åt grefve Wachtmeister,
en gammal man, känd för ära och rättskaffenhet, men ej
för krigiska foiijenster. Tåget aflopp ganska riktigt så,
att svenskarne blefvo slagne, och nu upphofs ett skrän
”öfver allom Svea och Grötha landom” mot den olycklige
generalen, som fick uppbära tillvitelser och förebråelser
från alla håll. Adlercreutz, alltför ädelsinnad att hysa
någon skadeglädje, var nästan den ende som ursäktade
honom. ”Man klandrar mycket här”, skrifVer han, ”general
Wachtmeisters bataille; han har dock ådagalagt mycket
mod och nit. Om något fel varit i dispositionerne och
deras utförande, så härrör sådant icke alltid af en mindre
god vilja, och bör sålunda skonsamt bedömmas, helst det
är lättare att klandra andra, än att göra sjelf.” •) Genom
sin öppna rättframhet afväpnade Adlercreutz slutligen
Ad-lersparres misstroende, så att deras inbördes förhållande
blef, om ej hjertligt, så likväl ganska förlikligt.

Den 17 Sept. 1809 afslöts freden i Fredrikshamn, och
Finland och Sverige voro icke längre delar af samma rike.
1 likhet med mången annan tvekade Adlercreutz i valet
mellan det land, som sett honom födas och det for hvilket •)

•) Bref till^Adlersparre af d. 4 Sept. 1809, i 4 Del. af Handl. till
Sverige» äldre ete. Hittona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:50:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finminn/1/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free