- Project Runeberg -  Finlands minnesvärde män. Samling af lefnadsbeteckningar / Band 1 /
465

(1853-1857) [MARC] With: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att qväfva hela upproret. Dagen efter dessa vidriga
uppträden hade Adlercreutz en annan sorglig pligt att uppfylla,
nemligen att mottaga och hemförlofva en skara af sina
gamla vapenbroder från finska armén, som förafskedade
efter freden, nu voro på väg till sin hembygd. De
forsågos med vapen och biträdde vid vakthållningen de första
dagarne efter upploppet; detta var den sista tjenst de gjorde
Sveriges krona, innan de par dagar sednare inskeppade
sig till Finland.

Då marskalken Bernadotte nu, under namnet Carl
Johan, blef Sveriges thronföljare, så tyckes denne nye
kronprins, med allt sitt snille och sin tjusningskraft, ej hafva
gjort det intryck på Adlercreutz, som den förre med sitt
redbara allvar. Dock behandlades han af Carl Johan
med mycken uppmärksamhet och erhöll, ehuru en afgjord
motståndare till den politik Sverige följde år 1812, det
hedrande förtroendet att år 1813 medfölja kronprinsen till
Tyskland, i egenskap af chef for den allierade nordarméns
generalstab. Ehuru han äfven nu med vanlig drift och insigt
skotte sina åligganden, var han dock långt ifrån att på
denna vidsträcktare skådeplats vinna samma ära, som forr,
bland skogarne och kärren i det aflägsna Finland.
Orsakerna voro mångahanda. För det första var kronprinsen
ingen Klingspor, som dragande sig sjelf ur spelet,
öfver-lemnade arméns förande åt chefen för staben, och för det
andra kände Carl Johan att han befann sig i en falsk ställning,
då han förde en här af främlingar till strids mot sina fordna
landsmän och vapenbröder, hvilken känsla också* gjorde
honom osäker och tveksam i sina planer.
Krigsskådeplatsen var dessutom för vidsträckt och sjelfva armén
sammansatt af för mycket olikartade trupper, för att
öfverbefalhaf-varen skulle kunnat i minsta detaljer förfoga öfver de
särskilda korpsernes rörelser, hvilkas anförare således hade
friare händer än vanligtvis är fallet. Så t. ex. kämpade och
segrade preussiske korpserne under Bulow och Tauenzien vid
GrossBeeren och Dennewitz, på eget bevåg och nästan
emot Carl Johans order, samt så godt som utan något un-

30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:50:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finminn/1/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free