Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnda tidpunkt böljade en storm uppvexa emot liturgin
och konungens Åsigter förlorade allt mera terräng i
allmänna opinionen, åtminstone bland presterskapet
Bisko-parnes förpligtelse kunde derföre icke öfVerallt hållas noga
efter bokstafven; så t ex. synas just inga följder af löftet
att från trycket utgifra öfVersättningar och utdrag ur
kyrkofädernas skrifter. Trött af det envisa motståndet
be-gynte konungen i slutet af sin lefhad tvifla på
möjligheten att genomföra reformen, och yttrade på dödsbädden
till prester som begärt befrielse från liturgin: att han
förlät dem deras önskan att bryta gifna löften och tilläte dem
i fråga om messordningen så handla som de trodde sig
kunna ansvara infor Gud och öfverheten, emedan han dock
ej vore deras samvetens konung.
Om såväl Kristian Agrikola i Rev al, som Erikson i
Finland, är berättadt att de med mycket nit sökte införa
liturgiska bruk i sina stift; och man kan tillägga att efter
aQ sannolikhet införandet icke heller mötte något
synnerligt motstånd. Men ingendera tänkte för någon del på
en återgång till katolicismen, ehuru man med
partiif-verns öfverdrift vanligen kallade liturgins vänner för
pa-pister. Af Eriksons senare yttranden synes det att han
betraktade de fordom vanliga kyrkobruken,, hvilka Johan
m ånyo ville införa, såsom adiaphora, såsom
jemförelse-vis likgiltiga saker hvilka det stod konungen fritt att
anbefalla efter eget behag, särdeles när de deijemte behagade
massan af folket. Alla de skrifter af Erikson som finnas
i behåll utvisa att hans öfvertygelse i religion ssaker eljest
var renlärigt Lutherskt, ehuru han visade lust att utvidga
biskopsmyndigheten och hade fördrag med de för
allmogen ännu kära fornkatolska ceremonierna. Hans vidsträckta
beläsenhet i kyrkofädernas skrifter är kanske ock ett
liturgiskt drag hos honom, men icke något klandervärdt.
Likformighet i kyrkobruken öfver hela riket ansåg han
vara högligen önskvärd, emedan derigenom split och
tvif-vel hos folket kunde förekommas samt brukens helgd
bättre bevaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
