Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tesbeslutet i sådan form som det ännu hos oss har
symbolisk giltighet.
Det är sannolikt att jnst denna skarpa opposition
emot hertig Karl vid Upsala möte var första orsaken till
det oblidkeliga hat, hvarmed Karl IX förföljde biskop
Erikson ända till sin död. Ty Karl IX var, med alla sina
många stora egenskaper för öfrigt, icke van att glömma
oförrätter, och såsom en sådan måste han betrakta det
famösa tillägget. Åtminstone förföljde han biskop Bellinus i
Ve s ter ås på samma sätt: under riksdagen i Örebro
anklagade Karl IX Bellinus för åtskilligt föga vigtigt, bland
annat för det han herbergerat den stämplande Jesuiten
Peder Erikson Petrosa från Österbotten, hvilket hade till följd
att Bellinus afsattes från sitt embete den IG april 1606,
och en annan förordnades i hans ställe. Dock fick
Bel-linus, efter mångas trägna förböner och sedan den i hans
ställe förordnade dött, året derpå ånyo tillträda sitt stift.
Bland de önskningar mötet framställde till
regeringens afgörande var äfven den: ”att biskopar ej måtte
inträngas, utan lagligen väljas och inom tre månader af
regeringen stadfästas.” Man ville genast in praxi tillegna
sig denna rätt, som ända ifrån Gustaf I:s dagar varit
pre-sterskapet betagen, och skred derföre vid sjelfva mötet
till val af flere biskopar. Vigtigast var erkebiskopsvalet,
emedan man med allt skäl fruktade att den katolska
konungen icke skulle vilja stadfasta mötesbeslutet, och dess
ståndaktiga vidmakthållande sålunda kunde blifva en
farlig skyldighet för erkebiskopen. Man valde derföre
liturgins häftigaste bekämpare, den orädde och våldsamme
Abraham Angermannus till denna kinkiga post Sedan den
valda erkebiskopen efter många och långvariga
underhandlingar slutligen fått konung Sigismunds stadfastelse,
invigdes han i Upsala den 19 februari 1595 af Erikson jemte
biskoparne Peder Jonae i Strengnäs och Olof Bellinus i
Vesterås, men denna gång på äkta protestantiskt vis utan
ståt och utan smörj else. Upsala mötet anställde ock i sin
okloka ifver den 15 mars 1593 val till biskopsstolarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
