Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållaren ”hurnsom det icke kunde vara konungens mening
att våra själasörjare och lärofader presterna skulle sålunda
föraktligt behandlas och skymfas infor en uppretad
folkhop; man hade ju redan sport att öfvermodiga ryttare
brukat våld emot prester på helgadt rum och kastat dem öfver
kyrkogårdsmuren; om sådant barbari fick sanktion af de
styrande, blefve ingen ända på brotten och röfverierna.” Denna
invänning upptogs af Klas Fleming först med hårda ord,
men för att vända hela saken till åtlöje sade han slutligen
skrattande: ”sig icke veta huru den saken annorlunda
kun-de hjelpas än om de utkastade presterna kastades med
bättre fart in igen öfver muren.” Här skulle allt motstånd
från biskopens sida naturligtvis varit fåfängt, och det
synes som om de fordrade bruken i Åbo blifvit för kort tid
återställda. Dock är det antecknadt att Erikson hos
ståthållaren och riksmarsken gjort föreställningar beträffande
det begångna våldet emot presten som kastades öfver
kyrkogårdsmuren. Klas Fleming, hvilken betraktade
Söderköpings riksdag såsom helt och hållet olaglig, lemnade
dessutom i Finland tillflykt och försvar åt alla dem, som voro
missnöjda med samma riksdags resultat.
Angående Eriksons uppfattning af den liturgiska
saken och hans föregifna omsadling i religiöst afseende, lemna
hans cirkulärbref från denna tid så vigtiga upplysningar,
att vi här böra lemna några utdrag ur dem. Den 10
februari 1596 skrifver Erikson: ”Det är redan tredje året
sedan genom Upsala mötes beslut några ceremonier, som
efter reformationen qvarblifvit ända härtills i våra
församlingar, begynte förändras och deras missbruk öfverallt i
riket fördömmas; och alla fromma biskopar hafva
allvarligt arbetat derpå att dessa onyttiga och vidskepliga bruk,
såsom hinder för den sanna religionen, måtte aflägsnas
ifrån församlingen. Åfven vi hafva gjort hvad vi kunnat
och såväl i offentliga som privata sammanträden allvarligt
förmanat detta stifts prester, att de borde rätt undervisa
sina åhörare om samma bruk och så vidt möjligt genom
fromt och ihärdigt lärande borttaga dessas missbruk ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
