Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(satt fången 1599), Finska kapeUanerna Johan Knutson,
Jakob Mattson, Mathias Sigfridsson, och skolmästaren i Viborg
Kristian Barthoili; något särskilt arfvode anslogs dock icke
for deras arbeten. Besynnerligt nog synes intet spår af
komiténs arbeten; den torde således hafva delat så många
andra komitéers egenskap att göra intet. Kanske voro
tiderna dertill for hårda. Den 31 oktober 1602 gaf Karl
IX fullmakt och befallning åt lagmännen Göran Boije till
Gennäs och Mathias Larsson till Harvila, ”samt vördig och
vällärd mäster Erik, biskop i Åbo”, att hålla en slags
pro-vinslaudtdag med ständerna i Finland. Sådana
läneriks-dagar höllos sedermera icke sällan; så fingo t. ex. den 20
juni 1614 några herrar i Finland fullmakt att med ständerna
rådslå om, underskrifva och i landet kungöra Örebro
riksdags beslut. Den 18 januari 1603 utfärdade Erikson ett
cirkulär, deri han säger sig ”efter slutad marknad
skola anställa visitationer, som nu en lång tid för svåra
omständigheter (per temporum injnriam) blifvit underlåtna”;
”ty, tillägger han, ehuru vi veta att visitationen blir oss
ganska svår och besvärlig, kunna vi dock icke underlåta
den, för att ej synas försumma vår pligt, särdeles som vi
finne att här och der mycket går oordentligt till.” Den 28
maj 1605 befinnes han i Stockholm hafva gjort en
anteckning i Hieron. Glandii minnesbok, lydande: Justus utpalma
florebit. Erikson var nemligen närvarande vid den riksdag
som då hölls i Stockholm, och undertecknade ständernas
märkliga bref till Sigismund den 17 juni 1605. Han utfärdade
ock ett prestabref den 22 juni 1606, och höll om
sommaren 1606 prestmöte i Åbo. Man kan således icke betvifla
att ju Erikson denna tid ägde full biskoplig myndighet.
Men besynnerligt nog synes konung Karl vid
sistnäm-da tidpunkt ånyo hafva försökt bedrifva biskopens afsättning,
utan att vi kunnat upptäcka något rimligt skäl dertill. Det
uppgifves nemligen att professoren Laurentius Paulinus,
som slutligen blef erkebiskop, år 1607 kallades till biskop
i Åbo, men undanbad sig den kinkiga äran. Fullt tillför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
