Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta förrådshus hunnit forkofra sig, skulle af dess behållna
inkomst anslås nödig lön för skolmästaren, utan vidare
tunga for folket.
Men likasom för undervisningens framgång vid de
offentliga läroverken ömmade han äfven för
folkundervisningen. Han ville icke, att undervisningen i folkskolor,
som handhades af sokneskolmästare, skulle utsträckas så
långt, att icke trögare naturer äfven kunde draga nytta af
undervisningen, utan borde alla elever både qvickare och
trögare erhålla en grundlig och säker insigt i
undervisningsämnet. Hans andra princip var, att undervisningen bör
meddelas med lämpa och foglighet. Utom egen inre drift
och håg uppmanades biskop Alopaeus derjemte genom flere
yttre impulser att reglera om folkundervisningen i
försam-lingarne.
Redan någon tid förrän Alopaeus blef biskop hade
landshöfdingen i Kuopio län klagat hos konungen öfver
de våldsamheter och tjufnader, som föröfvades i några
sok-nar, och bland dem i synnerhet uti Idensalmi, hvarigenom
den allmänna säkerheten till och med på landsvägar var
störd. •) Och som landshöfdingen bland andra orsaker till
folkets sjelfsvåld och osedlighet uppgaf äfven bristande
christendomskunskap var det naturligt, att domkapitlet
måste taga i saken. Biskopen visiterade församlingarne *)
*) Kyrkoherden i Kides skildrar några år efter sin ankomst till
församlingen dess tillstånd i mörka färger, då han i sin berättelse till konsist. år 1804
anför, att ”icke hvar 10:de person kände bokstafven a, och icke hvar 100:de
ännu kunde läsa rent i bok... Han hade, efter ail möjlig använd noggranhet då
först nyligen upptäckt lösa qvinnor, som öfver 20 år vistats i församlingen,
utan atl någon prest vetat af dem; fram lod t barn, hvilkas antal de ej mer ens
sjelfva sä noga mindes; andra åter utöfvat en oloflig sammanleftiad ifrån den
tid de kunde minnas. Af dessa hade han året förut anmlilt hos landshöfdin-
fen omkring 40 stycken under namn af liderliga lösdrifvare; de fördes med
ronoskiuts till förhör i landskansliet, men de flesta återsändes med det
välmenta nerdabref, att de borde sammanvigas; men deras djuriska okunnighet
gick öfver all beskrifning och mensklig föreställning. Andra hade öfvergifvit
sina äkta makar och sahat sig med andra samt uedgräfde sig i jordkulor, likt
Mongoler eller hvad de heta i norra Sibirien, och sammanallade hela gropar
fulla med barn, hvilka uppvexte i hednisk vildhet, innan man fick veta af dem.
Dock kunde likväl, vid anstaid proste- eller biskopsvisitation, församlingen
presenteras såsom blomstrande af mycken Evangelisk härlighet, ty böcker och
räkenskaper voro mycket väl skrifne."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
