Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifvit arbetet, och & andra sidan de gratulerande
högeligen upphöja den unge utgifvarens förtjenst, det
bestämdaste hinder for att anse Hassel som den egentliga
författaren. Deremot finnes i allmänhet n&got för dessa
dissertationer mer eller mindre gemensamt, som synes böra
igenkännas som en inflytelse af Hassels person, hvars
korrektor spenna, enligt Porthan, förändrat mycket i de unga
författarnes afhandlingar, om hvilka man torde få antaga,
att många uppstått efter af Hassel gifven anvisning på ämne
och subsidier. Sakinsigt utan onödigt utbredande af
lär-domsståt och med en populär hållning och syftning i det
hela är ett sådant i allmänhet utmärkande drag, jemte
mycken klarhet i stil och anordning. Som exempel på
den sednare förtjensten kan disputationen De perspicuitate
orationis (resp. Fontell), der framställningssättet
förträffligt motsvarar uppgiften, särskildt åberopas. Ibland de
afhandlingar, som angå Rom eller Grekland, kunna
dissertationerna De magnitudine Romana per imprudentiam
vi-cinorum promota (resp. Jusleen) och De eloquentia veterum
(resp. Malm) anses för de bästa eller åtminstone mest vara
i Hassels anda. Vid ett arbete, den 1732 utgifna
disputationen De fabulis philosophorum (resp. Tammelin),
hvil-ken, efter Baco, framställer empirin såsom naturfilosofins
grundval och tager i betraktande den af erfarenheten icke
beroende spekulationens öfver Gud och verlden historiska
gång och väsende, tyckes man, såväl med anledning af
åsigterna, som emedan dedikations- och
gratulations-skrif-ter alldeles icke förekomma, hafva skäl att betrakta
Hassel som den hufvudsakliga eller enda författaren. Samma
förmodan erbjuder sig äfven t ex. vid disputationen De usu et
abusu eloquentiae (resp. Peteche 1751), och Velmente
tankar om Landthushållningens förbettrande i Finland voro
väl gradualspecimen för en ämnesven vid
vetenskapsakademin (Welin, 1751), men utgåfros dock icke utan
synnerligaste orsak under inseende af en
eloqventiae-pro-fessor. En kritisk pröfning med ledning af den Latinska
stilen lönar icke mödan, emedan drag af Hassels penna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
