Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighetens natt kunna upptäckas mellan andlighetens och
sinnlighetens åtskilda verldar och till hvad grad
någonde-ras makter kunna röra den andras. En tid har varit, då alla.
förborgade visdomar dömdes som inbrott i den Högstes
gifna ordningar, eller föraktades med lättsinnighetens
åtlöje; en annan då de eftersöktes af vidskepligheten
och intogo sjelfva gudalärans rättigheter. Den upplyste,
på förnuftets medelväg, utan fördomar, och lika skiljd från
vantron som från otron, hvilar sitt omdöme ofängsladt i
den kända religionens vördnad, och bland naturens under
dömmer hvarken lättroget eller förkastande hvilka
outvecklade möjligheter skapelsernas upphofsman ännu kan
förbehålla sig att yppa för sina tänkande varelser, eller huru
långt odödlighetens och förgänglighetens innevånare kunna
på ömse sidor öfverstiga till hvarandra den gräns som
ännu skiljer deras riken. Ehvad rön som förundra hans
sinnen ombyta de ej hans öfvertygelse. Han ser i tingens
kedja blott den medelpunkt från hvilken han utgår i
utvecklingen af naturens krafter, endast nya prof af
stiftarens allmakt, i hvar oväntad stråle, som uppgår för hans
begrepp eller öga, endast en mäktig gnista af det
odödliga ljus hvari menniskan födes, och af hvars återställda
klarhet i en annan verld hennes rening likväl redan i denna
torde kunna upptäcka en morgonrodnad. I dessa
betraktelser tillbragte Kongi. Secreteraren Björnram sin tid,
ensligt forskande naturens och philosophins kännedomar. Han
har gått att se det han eftersökte och att mötas af de
sanningar till hvilkas åskådande han syftat genom dygdens
öfning, betraktelsen och gudsfruktan.”
Se der hela äreminnet Dess knapphändighet
ursäktas sedermera af talaren med följande refrain. "Vare de
namn vänskapen återkallat helgade åt vårt minne; och om
i taflor lika inskränkte som den stund henne medgifves
till deras teckning, hon ej med den utförlighet hon ville
kan upplysa de bortgångnas lefnadsöden; om vid så
många förluster hon på hvar graf knappt har rådrum att falla
en blomma, förlåten det, mine bröder, åt ämnenas mängd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
