Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en smygande fiende inombords hemsökta eskadern var
icke att tanka på något offensivt uppträdande.
Sorgen öfver de olyckor som både genom och utan
det regerande partiets förvållande begynte hopa sig öfver
flottan och armén, tyngde hårdt på Raj&lins fosterländska
hjerta, och han insjuknade i slutet af augusti, ungefar den
tiden han fick underrättelse om det blodiga£nederlaget
vid Willmanstrand. Denna nya olycka, som alldeles
nedslog modet hos landtarméns officerare, fick Rajalin icke
länge öfverlefva utan afled den 4 september 1741 om bord
på amiralskeppet Ulrika Eleonora. På hafvet hade han,
såsom en äkta sjöman, tillbragt största delen af sin lefnad,
och på hafvet dog han vid 68 års ålder, mycket saknad
af hela flottan. Befälet efter honom emottogs af
schout-bynachten Sjöstjerna, som också fick någon förstärkning
ifrån Karlskrona men likväl ingenting kunde företaga; han
fick derföre ordres att återvända hem med större delen
af flottan och ankrade den 14 oktober i Karlskronas hamn.
Under hösten hade fregatten Svarta öm strandat emellan
Högland och Finska skärgården, samt förlorades sedan
besättningen blifvit räddad af en annan fregatt. Enda
resultatet af sommarkampanjen var att den ifrån Arkangel
kommande Ryska eskadern icke vågade sig in i Östersjön
utan blef qvarliggande i Norsk hamn, samt att de
matroser Ryska regeringen hade förhyrt i Hamburg och Lybeck
icke sjövägen kunde komma till Ryssland utan till någon .
del blefvo fångna. Men flottan led mycket, ty icke ens i
Karlskrona upphörde farsoten att anställa förödelse ibland
sjöfolket, kanske mest derföre att läkarekonsten i Sverige
då ännu stod på så klena fotter att man vid marinen
merendels använde okunniga Tyska barberare till helsovårdare.
Om Rajalin fäller öfverstlöjtnant Kristofer
Ehren-sparre, som samtidigt tjenade vid Finska landtarmén, det
omdöme att ”han var en behjertad man samt den starkaste
(i yrket) och förfarnaste bland våra herrar sjömän den
tiden.” Han Rynes hafva ägt karaktären af gedigenhet utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
