Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värde och högre anseende, än den troligtvis äfven der
numera eljest kunde hafva, och derigenom åtminstone for
någon tid gifvit ny näring åt dess sjunkande krafter, gör
honom fullt berättigad till en plats bland Finlands
minnesvärda män, skulle man oek ej fasta någon särskild vigt
vid den omständighet, att hans i handskrift vidt och bredt
kringspridda sånger länge utgjort en kär anledning for
allmogen att lära sig skrifkonsten, och att de genom sitt
moraliska, ofta didaktiska innehåll tvifvelsutan bidragit
ganska mycket till befordrande af den upplysning och
sedlighet, hvarför folket i Rautalampi och nästgränsande
socknar är kändt
Paavo Korhonen föddes i april månad år 1775 på
Ukkola hemman vid stranden af Sonkari sjö i Rautalampi
socken. Hans fader var bonden Matti Korhonen och
moder Anna Pulkitar, af hvilkas flera barn Paavo var det
äldsta; Sina första femton år framlefde han på nyssnämnda
Ukkola hemman, men utflyttade då jemte föräldrarne och
deras öfriga barn till ett nybygge, som hans fader,
föranledd af trängseln i det dittills gemensamma faderneboet,
anlaggt en half mil derifrån vid stranden af Wihtajärvi
sjö, hvarefter äfven nybygget, numera hemmanet,
benämndes Wihtajärvi eller Wihtalahti, ofta äfven förkortadt till
Wihtala. På detta hemman tillbragte Paavo sin öfriga
lifstid och kallades derefter på senare tider, sedan hans
anseende såsom runosångare redan blifvit allmänt, med
utmärkelse-namnet Wihtapaavo, hvilket namn han äfven sjelf
i någon runo synes godkänna.
Det berättas om Paavo, att han redan i sin tidigaste
ungdom hade stor lust för att lära sig skrifva. Han hade
väl hvarken bläck, penna eller papper, men också har den
gifmilda naturen ej inskränkt skrifmaterialerne endast
der-till. Med ett sotkol emellan fingrarne fullritade han om
sommarn, så högt han uppnådde, alla väggar och
björkstammar med figurer, som skulle föreställa bokstäfver efter
abc-bokens bästa mönster, och om vintern utgjorde
skid-stafven eller någon annan käpp penna och den snöbetäckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
