Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet af den nyssomnämnda runon öfver Maaninka-presten
liksom ångerbytt utbrister: ”ve mig arme man, hvad jag
ändock har förtäljt om presten, talt illa om en, som är
bättre och förmer än jag sjelf! Hvem vet hvad jag ännu
sjelf kan blifva? Kanske ett åtlöje för Savoland, en illa
beryktad man i hela Finland?”
Många andra af sina sånger författade Korhonen på
en eller annans anmodan och lemnade dem sedan åt sitt
ode. Lika litet bekymrade han sig om dem, hvilka han
af inre anmaning på lediga stunder författat öfver
hvarjehanda ämnen. Han var färdig att åt den första bortgifva
sitt enda handskrifna exemplar deraf, hvarföre åtskilliga
af hans runor sjöngos eller lästes i afskrifter hos folket,
utan att Korhonen det ringaste mer erinrade sig dem, och
stundom tillochmed ej var rätt säker derom, huruvida han
verkligen var auktor till en eller annan under hans namn
i omlopp varande runo. Tillfrågad af någon, huru många
runor han inalles kunnat författa, pekade han på ett
ansenligt skrin eller mindre kista under bordet och sade:
”kanhända skulle de icke rymmas i den der kistan, om de
alla vore tillhands, så utan allt värde än en stor del af
dem är.” Få af sina runor kunde han genast nedskrifva.
De förnämsta framföddes under ensliga arbeten i skogarne,
under likaså ensliga fiskfarder, under den enformiga
vandringen efter plogen, eller vid andra dylika förrättningar.
Hvad han sålunda under veckan uttänkt, uppskref han om
natten mot söndagen eller någon annan natt, ty det är
anmärkt om honom, att han i allmänhet icke sof så
mycket som andra. Vid gästabud och andra glada tillfallen
sjöng han emellanåt någon ny sång alldeles oberedd, ifall
man ej vill anse den upplifvande trakteringen såsom
någonslags förberedelse. På sådant sätt tillkom äfven den
sedermera många gånger omtryckta visan, som börjar med
orden: ”no miehet, miehet veikkoset! näin näitä häitä
juo-doan.” Få af sådana tillfallighetssånger torde dock hafva
vederfarits ens den förmon att blifva upptecknade
skriftligen, än mindre tryckta, utan gingo de straxt efter forlo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
