- Project Runeberg -  Finlands minnesvärde män. Samling af lefnadsbeteckningar / Band 2 /
278

(1853-1857) [MARC] With: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trade med undantag af några verser och stallen, som en
eller annan af åhörarene kunde sedermera erinra sig.

Af hvad i det föregående senast blifvit sagd t, kan
man sluta till, att Korhonen sjelf icke satte något särdeles
värde på sin sångartalang. När man engång upptecknade
en äldre sång af honom, så godt han ur minnet kunde
återgifva den, stannade han vid de sista stroferna i
slutversen, och beklagade sig deröfver, att han ej kunde rätt
erinra sig, huru de ursprungligen lydt. Medan han tänkte
deröfver, inföll skrifvaren och frågade, om sången ej kunde
slutas med de ordalag, hvilka han i och med detsamma
föreslog. Genast var Korhonen färdig att ej allenast
med-gifVa det, utan prisade de föreslagna stroferna att vara
tillochmed vida bättre och lämpligare, än hans egna, om
han ihogkommit dem. Detta hände om hösten år 1828,
och de sålunda tillkomna orden utgöras af de tre sista
stroferna i Korhonens visa om haren. På flere än ett ställe
yttrar han sjelf om sina sångers obetydliga värde, så t. ex.
i den runo, som han sammanskrifvit om sitt eget lefverne,
hvarest han vid slutet säger, att de kunna liknas vid en
sådan smeds arbeten, som föser kol i ässjan, uppbränner
dem och forstör jernet utan att få någonting färdigt.

Sjelfmant framställer sig nu den frågan, hafva då
Korhonens sånger något utmärkt värde? Bedömmer man
ett tings värde efter det bifall, som det röner hos dem,
för hvilka det egentligen är beräknadt, hvilket i många fall
är den säkraste värdemätare, så måste man väl tillerkänna
Korhonens runor förtjenster, hvilka en egentlig kritik har
svårt att upptäcka. Folksångens egendomliga art är att
besjunga ämnet enkelt och flärdlöst utan djerfva utflygter
på sidan, utan något tillkonstladt uttryckssätt, utan sökta
bilder och inskrufvade liknelser, hvilket allt hemfallit dess
yngre syster, den bildade poesin, till arfvedel eller arfsynd.
I samma folksångens manér diktade också Korhonen sina
sånger, deri dock något afvikande, att han gerna här och
der instack några kärnuttryck, gamla ordspråk och enkla
liknelser, liksom för mera eftertrycks skull eller för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finminn/2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free