Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skog, du pustar emot mig din kyla;
Berg, du stänker mot mig stela droppar;
Fjärd, din ande ville båten krossa,
Knappt din strand en h&ndfUll sand den unnar;
Unnar jorden åt min kropp så mycketf —
Så han hviskar. Rösten brytes. Blicken
Skymmes — men det i hans inre klarnar;
Ljuft hans öra nås af milda toner.
Svanen sjunger: Fosterjorden skänkte
Dig det bästa, den har kunnat gifva.
Den beskärde dig oändlig kärlek,
Som sitt föremål i allt har vunnit,
Och uti sig ajelf en Ijuf belöning.
Sel den skänkte åt ditt varma hjerta
Sångens gullklang, som från mångens öga
Sprängde fjällen, hvilka dittills skymde
Suomis herrlighet för skumma blickar.
Fast qjelf glansberiifvad, liksom månen
ljus du sprider öfver Suomis halfnatt;
Och när man dess andes cfjup vill mata,
Äfven i din själ man söker måttet.
Fosterjorden moderligt förlåter,
Att, som i dess hnder, i ditt sinne
Under nyckftill vexling än har berrskat
Ljuflig vår med sång och doft och blommor,
Än en höst, med Måst, förstöring, mörker,
Än en vinter, under stela drifvan,
I hvars botten endast dväljes vännen.–––––––
Fosterjorden skall i troget tyerta
Gömma dina sånger och ditt minne —
Lika länge, som Sengaris klippstrand
Slår sin famn kring fjärden, i hvars spegel
Du såg solen först — som vinden suckar
Vid den graf, der du får ensam hvila.
Som du sjelf din gamla moder ärat,
Skall din ära fosterjorden älska.
Förteckning öfver Korhanens hittills tryckta runor
och sånger, hvilka förekomma i den samling af dem, som
år 1848 genom F. litteratursällskapets i Efefors försorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
