Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med trolldom och svartkonster. Under sin visitationsresa
i Nyland 1644 anträffade biskop Rothovins en vansinnig
student Erik Mickelson frän Kyrkslätt, hvars föräldrar
anklagade professor Stodins for att nnder tysthetslöfte hafva
lärt sonen magiska konster och derigenom förorsakat
dennes galenskap. Nitisk for ortodoxin och mån om den nya
akademins heder, tog Rothovins genast i saken samt
befallde det akademiska konsistorium anställa noggran
undersökning om Stodii förhållande. Ty om den i sin lärda
ensamhet helst bland bocker lefvande professoren var
redan förut ett dunkelt rykte i svang att han befattade sig
med trolleri, hade en spiritus familiaris, vistades stundom
i bergen o. e. v. Man företedde nu en skriftlig
edsför-bindelse pä Latin, som nyssnämda student Erik Mickelson
ifrån Kyrkslätt afgifrit till Stodius redan den 26 mars
1639, och hvars innehåll var ungefär följande: ”Vid min
själs s&lighet i yttersta domen m. m. lofvar och svär jag
att sä länge själen styr mina lemmar vara min
vördnadsvärda lärare och gynnare Mårten Stodius trogen och lydig
i allting, samt att ståndaktigt hålla hemligt allt hvad jag
af honom hör, för ingen yppa det eller lära någon annan
utan hans bifall och mot hans vilja. Dessutom lofVar och
svär jag lika dyrt att aldrig missbruka någon kunskap
emot Gud och hans bud, ej heller emot hans tjenare,
eller emot rättvisa och billighet. Så sannt mig Gud hjelpe
&c. Att allt det ofVansagda så mycket trognare må
hållas af mig, har jag afgifvit denna min egenhändigt skrifha
förbindelse.” Detta i ganska starka ordalag afgifna
tysthetslöfte ansågs vara synnerligen graverande för Stodius
som emottagit det; man kunde med skäl förmoda att det
gömde särdeles vigtiga och farliga hemligheter. Tiden var
dock så vidskeplig och så fallen för misstydningar af det
man icke förstod, att en ytterlig forsigtighet väl kunde
ursäktas eller åtminstone förklaras; ehuru denna
försigtig-bet stundom, liksom nu för Stodius, kunde blifra ännu
farligare än sjelfva hemlighetens yppande. Senare delen
af eden, nemligen löftet att icke på något sätt missbruka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
