Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma ode, måste man frukta, skall förestå dem, hvilka
ännu qvarfinnas. Knappast vet man mer i mången
socken, hvad med runo och kantele förstås, och ganska fa
äro de orter, hvarest ännu efter forntidens vackra sed om
aftonen vid upphörandet af dagens arbete, eller vid andra
glada sammankomster, ungdomen samlas kring de gamla
för att höra deras berättelser. Må vi derföre nu, då äfven
de lärda på allt sätt arbeta för folkets upplysning, bjuda
till att rädda våra förfäders vackra runor från deras eljest
oundvikliga undergång! De lära oss att känna ett folk,
hvilket om också okunnigt var tappert, modigt, redligt,
och som med särdeles håg ville undersöka alla naturliga
tings ursprung. Allt, livad de gamla ej kunde på vanligt
sätt förklara, ansågo de för ett under, hvilket var
anledningen till deras många ursprungs- och andra trollrunor,
äfven som till de många mindre gudar med deras underverk,
dem man i gamla runor öfverallt påträffar, såsom äfven af
denna samling hvar och en lätt kan finna.”
Dessa Topelii ord hafva vi anfört för att låta läsaren
förstå, hvilket högt värde han redan då satte på de gamla
runorna, och tillika förklara, huru han äfven under sitt
långa kroppsliga lidande med sådan kärlek och ifver samlade
dem. Redan år 1823, i företalet till andra häftet, nämner
han uttryckligen Vuokkiniemi såsom de gamla runornas
egentliga hemvist, om hvilken sak han i det sista häftet,
som utkom år 1831, ännu omständligare ordar på följande
vis: ”sällan och nästan alls icke påträffar man inom
Finlands gränser de gamla sångerna i deras ursprungliga
helhet och renhet. En ny lära och ny upplysning hafva
förskingrat den dunkla skymningen, i hvilken de bäst trifdes.
Hvad man af dem ännu här och der finner är ej annat än
fragmentariska qvarlefvor af forntiden, och äfven såsom
sådana bortblandadt med en nyare tids ord och
föreställningar. En enda ort, och äfven den utom Finland, eller
några socknar i arkangelska guvernementet, bland dem i
synnerhet Vuokkiniemi socken, förvarar ännu sina gamla
seder och det gamla folkets traditioner i deras förra hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
