Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 menait u»e vie assen sédentaire, mais ioujours iabe~
riense, et sfatéressait pour toute nouvelle inventiog.”
Betraktar man Orraeus såsom vetenskapsman och
särdeles patholog, så torde man böra medgifva, att hans
åsig-ter äro vida sundare än den tidens humoralpathologera i
allmänhet, äfyensom städse röjande både originalitet och
djupsinnighet Detta visar sig isynnerhet i hans pestpa*
thologie, der han, städse i. grund af säkra, skarpsinniga
iakttagelser, uttalar sig t ex. om pestens inre
väsendtlig-het, om dess förhållande till febrila sjukdomar i
allmänhet, och särskildt om dess förvandtskap med de maligna
fross- och fläckfebrarne, om dess upprinnelse ur dessa
senare, och huru, då de herrska, starkare
tjllfillighetsorsa-ker kunna ur dem autochtont framföda pesten, samt
slutligen dennas epidemiska återgång genom förvandling till
fläck- och frossfebrar tillbaka; med ett ord, han uttalade
ej otydligt den grundtanke, som sedermera blifvit
konstaterad, att pestepidemierne rota sig inom sina
ursprungsländer uti de inhemska maligna frossorne eller gradvis
utvecklas ur dem, och öfverhufvudtaget har han åt det så
vigtiga genetiska momentet i sjukdomen skänkt en for den
tiden alldeles ovanlig uppmärksamhet Redigare än knappt
någons af hans föregångare äro ock hans åsigter om
smitta, miasm och dylikt; likaså hans uppfattning af pestens
formolikheter, och verkligen snillrik är hans bevisning af
mennisko-bubonpestens och den eåkallade boskapspestens
inre identitet Sluteligen är han i sin therapi enkel och .
naturlig och har riktat denna vetenskap med flera
värderika bidrag, särdeles hvad pestbehandlingen angår, deri
för öfrigt hans hufvudmethod var, lika med Sydenham,
den diaphoretiska. Af de detaljnotiser vi i det föregående
sökt framställa torde kunna inses hans mångsidiga värde
såsom menniska, medborgare, undersåte, embetsman,
ve-tenskapsidkare och läkare, och torde kunna förklaras
den allmänna aktning han åtnjöt af alla samhällsklasser
ända ifrån thronen, äfvensom det faktum, att det lömska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
