Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i pre8ta8tåndet allrådande högt ansedda biskopen
Johannes Kudbeck falide i något böneformnlär yttrandet: ”att
Tyska kriget måhända for egennyttiga afsigter förlängdes”,
och i ett cirkulär till prostarne klagade han ”öfver
ovanliga skatter, öfver stora hus och Babelstorn som af
enskilda uppföras.” Man ansåg aristokratins vinstbegär vara
orsaken till Tyska krigets fortsättande, och det ärorika
kriget var ingalunda populärt; Svenska folket längtade
efter fred nästan lika mycket som det Tyska. Men
genom Oxenstjernas och krigspartiets inom regeringen
bearbetning blef riksdagens beslut i oktober 1635 dock
sådant: ”att ständerna erbjuda sig att våga lif och ägodelar
tills Gud förlänar en fred som Sveriges höghet likmätig är”,
och kriget fortsattes.
Det gällde nu närmast Lutheranismens stamsäte
Sach-sen. Der slog den gamle Patrick Ruthwen Sachsame i
ett blodigt slag vid Dömitz den 22 okt. 1635, hvilket
Stålhandske måhända icke bivistade, ehuru så uppgifves
af några författare. Till Svenska härens förstärkning
anlände under Torstensons och Axel Liljes befäl de trupper
som förut stått i Lifland och Preussen. Nu böljades ett
det ohyggligaste förhärjningskrig mot de arma Sachsarne;
fladdrande^ lågor och tjocka rökpelare från antända byar
och städer utmärkte vägen der Svenska hären gick fram,
fredliga invånare utplundrades eller ihjälslogos, kyrkornas
dyrbarheter röfvades, och det rikt befolkade landet
förvandlades till en ödemark. Banér imiterade Wallenstein
ooh nästan öfverträffade honom. Soldaterna, redan förut
förhärdade genom långvarigt fältlif, förvildades ännu mera
genom en sådan anbefalld ryslig framfart, och med
krigstukten var det slut. Efter många mindre strider kom man
till det afgörande slaget vid Wittstock den 24 sept. 1636,
en ibland de blodigaste drabbningar under hela det långa
kriget Der kommenderades högra flygeln af Banér och
Torstenson, midten af Alex. Lesslie, venstra flygeln af
King och Stålhandske; Witzthum, som anförde reserven,
höll sig med flit undan och ville ej rycka fram. Banér,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
