Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm forskickas.” Troligen erinrade sig Stålhandske
vid denQa uppmaning att den nyss inrättade akademin i
hans hemland led brist på alla slags vetenskapliga
hjelpe-medel. Ifrån Tyskland knnde han dock ingenting medföra
emedan Torstenson före infallet i Holstein, for att
påskynda härens marsch, förmått sina officerare att förstöra
eller eljest bortlemna allt sitt krigsbyte. Efter bibliotekets
ankomst till Abo uppställdes det I den såkallade Tyska
kyrkan, ty akademin saknade bibliotekslokal, och
professorerna Terserus och Vexionius fingo i uppdrag att ordna
detsamma. Sedermera 1655 trycktes en katalog öfver
akademins boksamling, sedan Mikael Vezionius året förut den
9 maj 1654 hållit ett tal om densamma, och dervid äfven
redogjort för gifvarens, Stålhandskes, förnämsta öden.
Såsom bevis på att han midtunder krigets buller icke
heller glömde bort sin födelseort, kan anföras att
Stålhandske skänkte en ringklocka och några prydnader till Borgå
kyrka.
Han hade för öfrigt under sin långa tjenstgöring i
segervana härar, såsom naturligt var, samlat ansenlig
rikedom. Utom de förut nämda 24 hemmanen i Borgå
socken, ägde han Illby gård, Tervik i Perno, Marjo säteri
i Sagu, och troligen ännu flere egendomar; efter hans död
köpte enkan 60 krono hemman i Abo län. Beträffande
hans enskilda lif omnämna urkunderna temligen enhälligt
ett fel hos Stålhandske: förmycken kärlek till glaset. Han
var, såsom skalden sjunger:
Den främste der det höggs och stacks
Den främste der det dracks,
i fall icke sjelfva fältmarskalken Johan Banér var
närvarande, ty han öfvervann deruti alla andra och lärer mot
slutet ej varit fri från delirium tremens. Tapperhet i
drickande var eljest någonting högst vanligt under trettioåra
kriget, och man klagade allmänt att de hemkomna
kri-garne gjorde dryckenskapen allmän i sina hemorter. Men
när den gamle knarrige Herman Wrangel skref: ”Stal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
