Finska kriget 1808-1809 / 17 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland under sjuttonhundratalet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samlas i höjd med Artsjö och afslå ryssarnas första anfall, hvarefter en från Savolaks
och Karelen frambrytande, 10,000 man stark härafdelning mellan Saima och Ladoga
skulle gå lös på S:t Petersburg, snart understödd af hufvudhären och af flottan, för
hvilken 10,000 man landtrupper afsågos. Den i alla delar omsorgsfullt utarbetade
planen förutsatte årslånga förberedelser med hänsyn till krigsorten, förutseende,
beslutsamhet och kraft hos de styrande, lättrörlighet och fyllda förråd hos trupperna
samt slutligen öppet vatten, allt omständigheter, som fullständigt saknades i början
af 1808. Emellertid skaffade ryska regeringen sig före kriget en afskrift af planen.
[1]

Magnus Björnstjerna. Efter en miniatyrmåling tillhörig familjen Björnstjerna.

I slutet af 1807 nedskref finnen Gustaf Mauritz Armfelt, som då vistades
i Stockholm, en plan till Finlands försvar, hvilken gick ut på att samla de
finska trupperna i passen mellan sjöarna i en från Padasjoki vid Päijänes västra
strand öfver Pohja, Kangasala och Tyrvis samt längs Kumo älf till
Björneborg dragen linie med hufvudkrafterna på högra flygeln. Savolaksbrigaden borde
samlas vid S:t Michel och därifrån rycka fram till Heinola för att hota fienden
i sidan; dess återtåg skulle gå på västra sidan Päijäne. Med tanken på
Björnstjernas förslag, hvilket Armfelt säkerligen kände, föreslog han, att Karelens
jägare under en skicklig partigängares befäl skulle företaga ett ströftåg mot
Ladoga. Förbindelsen med Sveaborg prisgafs helt och hållet. Emellertid yttrar
Armfelt i december sagda år, att, »om Ryssland vill taga Finland, anser jag
allt försvar omöjligt. Skall för oss nu hjälp komma, blir det genom försynens
omedelbarliga kraft. Amen.»[2]

Vid bedömandet af alla dessa försvarsplaner måste man taga hänsyn till den
tid, under hvilken de uppstodo. Man kan icke billigtvis fordra, att under ett
århundrade, då trots krigslystnaden vårt lands alla krigiska inrättningar stodo långt
efter andra länders, de ledande männen skulle hysa åskådningssätt tillhörande det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>