Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigets orsaker och utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora landvinningar i Turkiet, och Alexander hyste dessutom en ganska berättigad
fruktan för sin mäktige medtäflare. Han uppsade alldeles vänskapen med England
och slöt en hemlig öfverenskommelse med Napoleon (äfvenledes i Tilsit den 7 juli
1807), enligt hvilken man skulle söka förmå England att sluta fred med Frankrike
på vissa förelagda villkor och, i händelse detta icke skett inom den 1 december,
uppfordra regeringarna i Sverige, Danmark och Portugal, hvilka länder icke slutit sig
till Napoleons s. k. kontinentalsystem, att stänga sina hamnar för engelsmännen och
förklara England krig. Det land, som vägrade ingå härpå, skulle behandlas såsom fiende.
Å andra sidan skulle Frankrike medla fred mellan Ryssland och Turkiet och, om
öfverenskommelse icke kunde träffas, göra gemensam sak med Ryssland för att drifva
turkarna ur Europa, hvaraf de endast skulle fa behålla Konstantinopel och Rumilien.
[1]
Det var hufvudsakligen Moldau och Wallachiet, som väckte kejsar Alexanders
åtrå, men Napoleon ångrade snart sina löften och ville för framtida bruk förfoga
öfver dessa länder, hvarför han i stället riktade Alexanders uppmärksamhet på Finland,
då han tillika på detta sätt fick medel att straffa den svenske konungen. Redan före
fördragets afslutande hade Napoleon för Alexander framställt sin plan att kufva
England genom kontinentalsystemets utsträckande till de länder, som ännu icke omfattat
detsamma, och därvid tillagt: »Två länder af mycket stor betydelse, det ena i
synnerhet för Ryssland, skola måhända göra motstånd. Dessa äro Portugal och Sverige.
Genom Spanien skall jag komma till rätta med Portugal. Tag Ni Finland såsom
ersättning för det krig, som Ni kan komma att föra mot Sverige. Sant är, att
konungen af Sverige är er svåger och bundsförvant, men emedan han är er svåger
och bundsförvant må han just följa omkastningarna i er politik eller också lida
följderna af sin motsträfvighet.» — »Sverige,» fortsatte Napoleon, »kan vara en frände,
en bundsförvant för tillfället, men det är den geografiska fienden. S:t Petersburg
ligger alldeles för nära Finlands gräns. De vackra damerna i S:t Petersburg böra
icke mera från sina palats höra de svenska kanonerna.» [2]
Konungen af Preussen anvisades på samma sätt att göra sig ersatt för sina
stora förluster genom att sätta sig i besittning af svenska Pommern.
Kejsar Alexander underrättade genast efter fredsslutet Gustaf IV Adolf därom
och rådde honom att söka fred med Napoleon, för hvilken åtgärd konungen likväl,
såsom vi funnit, icke alls var benägen.[3] Ytterligare uppmaningar i samma syfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
