Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigets orsaker och utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
neutraliteten, hvarå han önskade inhämta konungens mening. Denna blef afböjande,
i det konungen i sin svarsskrifvelse visade, att förhållandena nu vore helt andra, än
då fördragen af 1780 och 1800 antogos, och att krigstillstånd med England skulle
blifva synnerligen skadligt både för Sverige och Ryssland. När Stedingk den 13
november framförde denna svarsskrifvelse, var läget väsentligt förändradt, därigenom
att Ryssland i själfva verket förklarat England krig. Likväl upptog kejsar Alexander,
som under en och en half timme samtalade med den svenske diplomaten, svaret
icke illa men utbredde sig om nödvändigheten att gifva vika för Napoleon såsom
enda utväg till fredens bevarande. Det franska sändebudet sökte han uppehålla med
försäkran, att allt nog skulle reda sig och konungen af Sverige ingå på de af
Napoleon uppställda fordringarna.
Af alla uppgifter att döma synes det, som om kejsar Alexander vid denna
tid hyste föga lust att bekriga Sverige. »Med stor sannolikhet kan man sluta sig
till,» säger svenska generalstabens arbete om detta krig,[1] »att Finlands eröfring icke
föreföll honom lockande, och att hans sträfvan — nu sedan brytning inträffat med
England — egentligen endast gick ut på att skrämma Sverige till förlikning med
Napoleon, på det denne sedermera måtte lämna Ryssland den härför utlofvade lönen.
’Finland, dit Ni tvingar mig att gå,’ sade han en dag till Savary (franska sändebudet),
’är en öken, hvars ägande ej lockar någon. Dessutom måste denna öken tagas från
en gammal bundsförvant, från en frände och på ett trolöst sätt, som sårar den
nationella finkänsligheten och kan gifva förbundets fiender förevändning att gripa in ...
Ni envisas, att jag skall förklara Sverige krig. Jag är också färdig att göra det; mina
arméer äro vid gränsen, men hvad gifver Ni väl oss för så många uppoffringar? —
Wallachiet och Moldau är den lön, nationen väntar, och den söker Ni beröfva oss.’»
Napoleon dref emellertid oaflåtligt på; han ville hafva Ryssland sysselsatt och draga
dess uppmärksamhet från Turkiet, och han erbjöd till och med kejsar Alexander att
låta en fransk-dansk här från Norge infalla i Sverige för att därigenom underlätta
anfallet på Finland.
Stedingk gaf också allt mera uttryck åt sina bekymmer. Samtidigt med att
han (den 28 november) uppskattade den styrka, ryssarna samlat i ryska Finland
och vid S:t Petersburg, till 60,000 man under generalen grefve Buxhöwdens befäl,
yttrade han bland annat: »Sverige har icke sedan länge befunnit sig i ett så kritiskt
läge som för närvarande, och man måste sannerligen vara beredd på alla
möjligheter, om man ej vill blifva ett offer för dem.» Han afrådde emellertid från alla
åtgärder från svensk sida, som kunde gifva förevändning till en brytning, men
tillade dock: »Om jag än vågar afråda från alla truppsammandragningar på Finlands
gränser, på det allt må undvikas, som kan ådraga sig uppmärksamhet eller tjäna en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
