Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gränsen till Tavastehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessutom fem S:t Annæ-ordnar andra klass att i kejsarens namn utdela till »de svenska
pastorer, hvilka visade största nit att bibehålla stillhet och lugn ibland invånarene vid
ryska truppernas annalkande inom svenska gränsen och att emottaga dem på ett
vänskapligt sätt.»[1] Både den ena och den andra åtgärden var emellertid öfverflödig.
Finlands invånare flydde undan fienden, som man sedan gammalt fruktade eller
åtminstone icke trodde på hans ord, och ingen soldat utsattes för frestelsen att svika
sin plikt, hvilken ryssarnas svekliga förfarande i stället bidrog att ännu mera öka.
Konungens proklamation, hvilken utgjorde ett värdigt svar på den ryska, var i själfva
verket obehöflig.
Vid framkomsten till Borgå tidigt på morgonen den 22 februari fick Klercker
underrättelse om högra flygelns återtåg från Lovisa. Han insåg då tydligt, att det
icke skulle låta sig göra att samla hären i Forsbylinien, utan att man måste tänka på
att förbereda den i konungens instruktion föreskrifna samlingen vid Tavastehus. I
öfverensstämmelse härmed anbefallde han båda brigadcheferna att »i händelse af återtåg»
draga sig tillbaka i riktning mot Tavastehus, där hela hären skulle samlas. Därvid
borde 1:a brigaden begagna vägen Borgå—Mäntsälä—Hausjärvi, 2:a brigaden stora,
landsvägen öfver Lahtis.[2]
Redan från fälttågets första dag gjorde sig en märkvärdig missuppfattning af
styrkefördelningen hos motståndaren gällande på båda sidorna, och i denna
missuppfattning framhärdade båda öfverbefälhafvarna under detta första skede af kriget till
stor skada för egen sak. Buxhöwden, som väl kände de svenska planerna för Finlands
försvar, var fullt och fast öfvertygad om, att hans motståndare riktade sitt återtåg mot
Helsingfors, under det endast en mindre afdelning höll sig på Tavastehusvägen.
Svenskarna åter, som gjorde just motsatsen af detta, veko inför en underlägsen fiende och
läto hans större hopar oantastade utbreda sig i landet.
I öfverensstämmelse med denna uppfattning samlade Buxhöwden under den
22 sina fyra vänstra afdelningar på linien Lappträsk—Lovisa, under det endast en,
21:a divisionens 1:a under generalmajor Müllers befäl lämnades vid Kausala att iakttaga
den vid Nyby stående fienden.
Den 23 satte sig de ryska hufvudkrafterna i rörelse, och de tre afdelningar,
som gingo i främsta linien, slogo in vägarna mot Mörskom, Kuuskoski och
Perno—Forsby. Den högra af dessa mötte vid Muttom (strax öster om Mörskom) ett
förpostkompani af björneborgarna under kapten Brehmer. Under eftermiddagens lopp
afvisade detta flera anfall, af hvilka det sista, som utfördes af både infanteri och kavalleri,
kastades tillbaka strax efter midnatt. För att icke blifva kringgången och afskuren af
skidlöpareskaror drog Brehmer sig tillbaka till sin vid Mörskom stående hufvudstyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
