Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gränsen till Tavastehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domstolen till döden, hvilket straff likväl ändrades till lifstids fängelse. Efter att hafva
suttit två år på Karlstens fästning frigafs han af den myndig blifne konungen och
sattes 1798 åter i spetsen för Björneborgs regemente, hvarefter han följande året fick
generalmajors grad. Om Aminoffs verksamhet, förmåga och duglighet är icke mycket
kändt, men den goda anda, som rådde inom hans regemente, måste jämte öfverstelöjtnant
Grönvalls varit chefens förtjänst. Under kriget fick han, såsom nämndt, icke
tillfälle att visa sig — han var i själfva verket endast personligt sällskap åt
öfverbefälhafvaren —, men han motsatte sig återtåget från Tavastehus och yttrade därefter,
misströstande om utgången: »Låtom oss med heder begrafva vårt fädernesland». Aldrig,
uppdrogs åt honom men väl åt generaladjutanten befälet öfver hären i någon strid,
hvilket kanske skedde därför, att han hyste ett mycket öfverdrifvet begrepp om
ryssarnas stora öfverlägsenhet och därför undvikande upprepade: »Hvarför spilla
människoblod onödigtvis mot öfvertaliga fiender, blott för att Adlercreutz eller någon annan
skall få en stjärna?» Hans vägran att efter dagtingan i Kalix taga befälet öfver
trupperna i stället för att protestera, har blifvit klandrad, dock kanske utan fullt skäl.
Efter dagtingan fann han sig väl i att hafva blifvit »fri finsk medborgare under den
ädelmodige inkräktaren af ett fritt folk», såsom han själf skrifver. [1]
Bland de finska öfverstarna var Österbottens regementes chef v. Numers
den till tjänsteålder äldste (född 1752, regementschef 1794), och efter honom kom
chefen för Tavastehus regemente Hans Henrik Gripenberg.
Härstammande från en kraftfull finsk släkt föddes Gripenberg den 14 april
1754 på faderns boställe i Tavastland. Tidigt inträdd i sin faders yrke, var han redan
1788 major vid Tavastehus regemente och 1795 chef för detsamma. Smärt och reslig
till växten, tapper inför fienden, vänlig och välvillig mot sina underlydande,
plikttrogen och rättrådig, visade han sig under kriget såsom en utmärkt underbefälhafvare,
men att hans begåfning icke sträckte sig högre, bevisade han själf, när han efter
Löwenhjelms tillfångatagande till Adlercreutz afstod befattningen såsom generaladjutant.
Härtill bidrog dock äfven en viss afvoghet mot honom från Klingspors sida.
Carl Johan Adlercreutz härstammade från en finsk bondesläkt, som 1700 blifvit
upphöjd i adligt stånd. Hans fader var sergeant vid Nylands dragoner och fick afsked
med kornetts grad. Född på Kiala gård nära Borgå den 27 april 1757, antogs
Adlercreutz vid unga år vid sagda regemente och ådrog sig sådan uppmärksamhet,
att han 1775 blef utnämnd till officer. Två år senare öfverfördes han såsom löjtnant
till Karelska dragonerna. Med desse deltog han i 1788-90 årens krig, som gaf honom
tillfälle att åtskilliga gånger lägga sin fintlighet och tapperhet i dagen. Redan 1792
ställdes han såsom öfverstelöjtnant i spetsen för Nylands dragoner, och fyra år senare
blef han öfverste i arméen. År 1804 blef han ombetrodd uppsättningen af det
infanteriregemente, som antog hans namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
