Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedlägga vapnen och återvända till sina gods, som eljest skulle blifva indragna till (ryska)
staten, eller inträda i rysk tjänst.[1] Så väl det ena som det andra försöket var dock
för groft, för att någon skulle bita på den kroken.
»Några hastiga, välberäknade marscher,» säger en af detta krigs ryska
historieskrifvare, Suchtelen, »några hittills föga blodiga träffningar, den ihärdighet, med hvilken
trupperna trotsade ett hårdt luftstreck och stora fältmödor, hade för ryska befälhafvaren
varit tillräckliga att på några få dagar vinna de största resultat, hvilka han kunde
vänta sig. Sveaborg var kringrändt, Nyland och Tavastland redan i hans händer,
beväpningen af en landstorm i östra delen af landet förekommen, svenskarna på
återtåg norrut, en betydlig del af kustlandet intagen.» Öfverbefälhafvaren anmäler till
kejsaren: »Genom intagandet af Tavastehus erhöll operationsplanen ett annat utseende.
Intill denna tid gingo alla rörelser ut på att, efter eröfringen af Helsingfors, äga tillfälle
att företaga något afgörande emot Sveaborgs fästning samt att antingen förskingra
fienden eller, genom dess förföljande norrut, rensa södra delen af svenska Finland, på
det kusterna här vid vårens annalkande skulle af oss behärskas. Till närvarande tid
hafva alla bemödanden, företagna af Eders Kejserliga Majestäts outtröttliga trupper till
besegrandet af de hinder, som landets natur och en sträng vinter medföra, haft önskad
framgång. Fiendens reträtt till Tammerfors bevisar antingen dess svaghet eller afsikt
att samla hela sin styrka. Följaktligen kan dess position vid Tammerfors och
Björneborg icke blifva fast. Och då svenskarna äfven på Savolaksska sidan retirera, bör
man förutsätta, att fienden har för afsikt att förena sig i trakterna af Vasa, för att
därefter antingen kraftfullt emotstå oss, eller ock aftåga omkring Bottniska viken,
eller också, sedan han till våren afledt vår styrka norrut, då hafvet blifvit öppet,
våldsamt anfalla kusterna af södra Finland.»[2]
Med anledning häraf beslöt Buxhöwden att förfölja Klingspor med en del af
21:a divisionen, att låta 5:e divisionen från Savolaks rycka fram mot Vasa för att
afskära och möjligen taga honom och hans här samt att med återstående trupper
besätta hela södra Finland och eröfra Sveaborg. Hans den 10 mars från Tavastehus
utgifna anordningar bestämde också; att 21:a divisionens 1:a afdelning, som nu ställts
under generalmajor Rajevskij,[3] skulle förfölja Klingspor, att dess 2:a afdelning under
generalmajor Sasonov skulle understödja den förra och tillika vara allmän reserv, att
dess 3:e afdelning under generalmajor Schepelev skulle besätta Åbo och sända kavalleri
till Åland för att afbryta förbindelsen med Sverige, att 5:e divisionens hufvudkrafter
skulle skingra Cronstedts trupper och därefter skyndsamt rycka mot Vasa för att
afskära Klingspor återtåget eller tränga honom ut i Qvarken, att Tutschkov III med
17:e divisionens 1:a afdelning skulle besätta Eknäs och Hangö och därigenom trygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
