Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den första sammandrabbningen ägde rum vid Tammerfors den 11 mars på
morgonen. Sedan det ryska kavalleriet på vägarna åt Björneborg och Tammerfors
återvunnit känning med motståndaren, sändes generalmajor Jankovitsch den 10 med
några skvadroner husarer och kosacker, hvilka skulle följas af ett jägarregemente,
öfver Sääksmäki mot Tammerfors. Under hela natten fortsatte de ryska ryttarna
ridten och nådde vid 5-tiden på morgonen den strax söder om Tammerfors belägna
Hatanpää herrgård. Här ingick meddelan om, att en svensk bataljon marscherade
utför backen från gården ned på isen, med anledning hvaraf ryttarna fortsatte färden
för att upphinna den. Bataljonen tillhörde Åboläns regemente, hade under natten
hvilat vid Hatanpää och var nu på väg mot Harju kyrka (väster om Tammerfors),
där den skulle sluta sig till Numers’ kolonn. Ryssarnas anfall kom alldeles oväntadt,
men bataljonschefen, major Reutersköld, förlorade icke fattningen, utan midt ute på
Pyhäjärvis is, som han var, gjorde han front mot de framstormande ryttarna och
afgaf genom morgondimman en så väl riktad eld, att de vände och hasteligen gömde
sig bakom Hatanpää udde. Då framsände ryssarna enligt sin vana en parlamentär,
som under försäkran, att betydande krafter vore i antågande, uppfordrade den svenske
majoren att sträcka vapen, men denne svarade helt lugnt: »Tag oss, om ni kan!»
Med manskap och tross anlände han välbehållen till mötesplatsen Harju.
Jankovitsch samlade ihop sina ryttare vid Hatanpää och sände en patrull fram
mot Tammerfors, där han fått veta, att stora upplag funnos. Klockan var ännu icke
mera än 7, och Adlercreutz’ trupper sysslade med förberedelserna för uppbrottet och
gjorde sig äfven här skyldiga till försummelser med afseende på bevakningen. Två
ryska husarer och två kosacker redo in i staden för att speja. De upptäcktes af en
i staden boende afskedad officer vid namn Knorring, som för sin styrka vanligen
kallades »Kalle bastant». Denne skyndade till värdshuset och varskodde Adlercreutz’
båda adjutanter, löjtnanterna Stackelberg och v. Rohr. Den förre skyndade ut, fann
på gården brigadstabens tolf dragonordonnanser, hvilka redan hade sina hästar sadlade,
sprang upp på en af dem och störtade sig mot de ryska ryttarna. Knorring grep sin
käpp och tog till fånga en ryss, som suttit af. Följd af flera dragoner, satte
Stackelberg efter de öfriga ryssarna och förföljde dem ända till Hatanpää gård. Här vände
han, men ett kullstjälpt mjöllass spärrade vägen mellan de höga snödrifvorna.
Stackelberg hoppade då af hästen och försvarade sig mot de anstormande ryssarna, till dess
hans sabel sprang itu, då han måste gifva sig. Dragonerna vände och förföljdes långt
ut på isen. Löjtnant v. Rohr delade sin kamrats öde.[1] Under tiden hade Adlercreutz
samlat den till hans kolonn hörande skvadronen, som fördes af hans broder, äfvensom
en Björneborgsbataljon, och med dem ryckte han ned till stranden, där bataljonen fick
taga ställning, under det skvadronen fortsatte mot Hatanpää. Där inväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
