Finska kriget 1808-1809 / 96 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flock kosacker, ett artilleri- och två pionierkompanier, alltsammans omkring 1700 man,
under befäl af generalmajor Muchanov. Inneslutningen var dock icke fullständigare,
än att bönderna fortfarande körde lifsmedel till fästningen, och att budbärare och
spejare utsändes därifrån. Af en sådan fick man den 27 fullkomligt säker uppgift
om fiendens styrka äfvensom meddelan om, att han icke ägde till sitt förfogande
gröfre kanoner än sexpundingar. Mycket var sålunda icke att frukta.

Ryssarna utbredde sig emellertid öfver öarna i fjärden, och den 28 var
fästningen fullständigt innesluten. Samma dag afsköts första kanonskottet därifrån, riktadt
mot en 30 man stark kosackafdelning, och under de följande dagarna roade man sig
med att skjuta ett och annat kulskott från tolf- och adertonpundiga kanoner mot
spaningsgrupper eller enskilda officerare. En mindre afdelning skickades en dag öfver
till Björnvikslandet och brände där en torpstuga, i hvilken man befarade, att fienden
skulle kunna få härberge.

Svartholm. (Sammanställdt efter plan- och fasadritningar.) M. Adlercreutz.

Emellertid lämnade besättningens sinnesstämning åtskilligt öfrigt att önska,
och enskilda soldater löpte öfver till fienden. En fältväbel (motsvarande nutidens
fanjunkare) dömdes till döden för uppviglingsförsök, men bestraffningens fullgörande
uppsköts. Om allt detta äfvensom om den slapphet, hvilken gjorde sig gällande med
afseende på upprätthållandet af ordning och lydnad, ägde ryssarna med all säkerhet
vetskap, och deras ofta upprepade parlamentering afsåg väl hufvudsakligen att verka
förledande både på låga och höga.

Den 2 mars infann sig också en ny parlamentär. Denne uppfordrade
kommedanten att öfverlämna fästningen under försäkran, att den icke kunde försvaras, att
den hade en svag besättning, att den vore illa befäst, att hela Finland redan var intaget,
att man ville spara oskyldigt blod, samt att det för den svenska tapperheten icke var
någon skymf att öfvergifva en så beskaffad fästning. Gripenberg svarade kort och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>