Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siikajoki och Revolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en i trakten af Vihanti skulle de segerrika trupperna sannolikt icke kunnat hållas,
förr än de drifvit den till antal vida underlägsna fienden långt ut på Bottenhafvets is.
Men dylik skarpsinnighet ägde icke de svenska befålhafvarna, Cronstedt lika litet som
Klingspor. Den förre lydde bokstafligen sin mottagna befallning att hålla
Frantsila-vägknuten; den senare tänkte endast på skyddet af sina i Uleåborg samlade förråd.
Omtanken om dessa gick så långt, att, under det 1:a, 2:a och 3:e brigaderna
bibehöllo sin förläggning kring Lumijoki, den 5:e drogs tillbaka till Oulunsalo och
den 4:e till Temmes.
Så förgick en vecka, och då ryssarna oaktadt sin ringa styrka fortfarande
lämnades i besittning af handlingsfriheten, fattade de naturligt nog det djärfva beslutet
att drifva bort sina motståndare genom ett samtidigt anfall från Siikajoki och Revolaks.
Underrättelsen härom ingick till svenska högkvarteret liksom äfven uppgift om, att
den i Revolaks inkvarterade ryska styrkan ingalunda öfversteg 2,500 man och icke
kunde få förstärkning på närmare håll än från Siikajoki. Då steg blodet Adlercreutz
åt hufvudet, och slutligen lyckades han öfvertyga sin general en chef om, att det
skulle blifva lättare att trygga härens ställning vid Uleåborg, om fienden fördrefves
från det nära grannskapet. Cronstedt fick på grund häraf bryta upp från Temmes
den 25 april på aftonen och inträffade efter en besvärlig marsch följande morgon i
Paavola. Han hade med sig alla fyra Savolaks-infanteri-(half-)bataijonerna, 1:a och
3:e jägar-(half-)bataljonerna, 50 dragoner och 4 lätta kanoner, och vid Paavola slöto
sig till honom Karelska jägarkåren, som ryckt fram dit från Limingå. I Temmes hade
han lämnat 3:e jägar-(half-)bataljonen och sina öfriga kanoner, hvilka icke kunde
fortskaffas till följd af det efter föregående töväder dåliga väglaget.
Sent på aftonen den 26 mottog Cronstedt från Adlercreutz anordningarna för
anfallet, hvilka föreskrefvo, att han kl. 3 på natten skulle anfalla Revolaks, och
lofvade Adlercreutz att samtidigt från Lumijokihållet gå till anfall med en bataljon för
att dela fiendens uppmärksamhet.
Det var dock ingen lätt sak att i natten få trupperna ur sina spridda kvarter,
och sålunda blef klockan ett, innan brigaden, 2,250 man stark,[1] kunde sätta sig i
marsch. Vägen var obanad, och dagsmejan hade så förstört väglaget, att det icke
skulle gå lätt att komma framåt. Att på två timmar tillryggalägga den 15 km. långa
vägen var sålunda icke tänkbart, och därom underrättade Cronstedt högkvarteret
medelst ett på skidor löpande bud. Innan detta kom fram, var Adlercreutz emellertid
i full strid.
Denne, som själf ämnade utföra skenanfallet norrifrån, hade på aftonen, åtföljd
af adjutanterna major v. Otter och löjtnant Lange samt af sin broder, ryttmästaren
Adlercreutz, begifvit sig till Lumijoki. Där tog han med sig ett svagt kompani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
