Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siikajoki och Revolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hade finnarna vunnit sin andra seger, en seger, som kunnat blifva mera
afgörande, om starkare krafter satts i rörelse.
I Klingspors högkvarter ville man efter underrättelsen om Adlercreutz’ misslyckade
anfall icke sätta tro till berättelsen om segern vid Revolaks, men slutligen
måste man dock låta öfvertyga sig därom. I stället för att genast begagna sig af de
båda segrarna vid Siikajoki och Revolaks för att med samlad kraft anfalla fienden,
innan han slapp undan, och bemäktiga sig hans stora förråd, fick hären i det hela
taget stå stilla och fira segrarna med gudstjänst och medaljutdelning. Den 1 maj
under häftigt yrväder ägde gudstjänsten rum och åtföljdes af glädjesalvor. Nog var
det sant, att väglaget vid vårflodens annalkande var mycket dåligt, men det hindrade
likväl icke Sandels att snabbt rycka fram genom halfva östra Finland, och det
uppehöll icke heller ryssarnas återtåg. Under de fem första dagarna af maj utsträckte
svenska hären emellertid sina kvarter utefter kusten ända till Kalajoki.
Tutschkov, hvars hela styrka föga öfversteg 5,000 man, fruktade ett allmänt
anfall af sin genom framgångarna upplifvade motståndare och såg dessutom i hvarje
ögonblick sin högra flank hotad på tvärvägarna från den stora Kuopiovägen. Med
anledning häraf fann han rådligast att skyndsamt vika undan, innan vårfloden nådde
sin hela styrka och gjorde vägarna otillgängliga. Redan dagen efter striden vid
Revolaks utrymde Kulnev Siikajoki, och dagen därpå drog Tutschkov sina hufvudkrafter
tillbaka till Pyhäjoki, hvarefter återtåget fortsattes till Gamla Karleby, där det afbröts,
enär svenskarna icke alls syntes till. »För inträffad blida,» säger den ryska
historieskrifvaren, »uppsköt grefve Klingspor nu det af honom ifrån Revolaks började
kringgåendet af vår högra flygel och i allmänhet med hvarje vidare rörelse. Snön
begynte plötsligt smälta; skummande och med dån flödade vattnet från bergen i dälderna
och förde med sig broar, dammar, träd och stora stenar samt bildade under sitt lopp
tusende bäckar och forsar. Sådant är Finland. I dag hvilar naturen, smidd i bojor
af is, under ett täcke af djup snö; i morgon vid vårsolens ankomst nedrullar snön
från bergen, bäckarna förvandlas till floder och all kommunikation är afbruten.»
Huru som helst korsade striderna vid Siikajoki och Revolaks Buxhöwdens
plan för Finlands underkufvande. Han hade befallt Tutschkov, till hvars förstärkning
Rajevskij blifvit framsänd från Vasa, att icke gå längre än till Uleåborg men att
fördrifva fienden därifrån och sedan förlägga sina hufvudkrafter vid Brahestad. Därefter
ämnade han inskränka sig till att försvara det i besittning tagna landet och särskildt
hindra hvarje landstigning af svenska trupper. Men den vidtgående anfallsrörelsen
hade utförts med allt för svaga krafter, och så snart svenskarna gjorde allvarsamt
motstånd, var ett omslag, ett bakslag oundvikligt. Nu måste Buxhöwden inskränka
sig till att skydda sin ställning i södra Finland, hvarvid svenskarnas besittningstagande
af Kuopiovägen blef honom lika olägligt, som ryssarnas herravälde öfver denna väg
varit farligt för Klingspor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
