Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger därvid efter att hafva framhållit befintliga brister: »med den Högstes bistånd
och mina underhafvandes mod och tillgifvenhet för Eders Kongl. M:t och Fädernes
Landet skal jag biuda till at i det längsta uthärda».
Första sammandrabbningen med ryssarna utanför Sveaborg ägde rum vid
Helsingfors den 2 mars. Från Borgå, där vänstra flygeln af 17:e ryska divisionen
inträffade den 24 februari, sände Buxhöwden sin generalkvartermästare, generalmajor
v. Berg såsom parlamentär i afsikt att förmå den svenska befälhafvaren att utrymma
Helsingfors och i syfte att känna sig för rörande ställningen därstädes. Den 29
anlände han till Helsingfors, och befälhafvaren därstädes, öfverste Gutoffsky (chef
för Jägerhornska bataljonen, en 63 års man), lofvade att, sedan han inhämtat
kommendantens mening, sända svar till Sibbo, där de ryska förposterna vid denna tid befunno
sig.[1]
De förnödenheter, som funnos i förråden i Helsingfors, hade till allra största
delen blifvit undanförda, hvarför Gutoffsky erhållit befallning att undvikande strid
draga sig tillbaka, så snart fienden anfölle. Under sitt befäl hade han 4:e bataljonen
af Adlercreutzska regementet (11 officerare, 453 underofficerare och manskap), några
dragoner och 6 trepundiga kanoner. Klockan 5 på morgonen den 2 mars anföll den
ryska vänstra kolonnens avantgarde plötsligt Gutoffskys på isen norr om
Tullskatudden stående bevakningstrupp och kastade den tillbaka. Snart uppträdde till vänster
om avantgardet en jägarbataljon, som gjort en kringgående rörelse öfver isen. Den
öfverraskade Gutoffsky slog larm men i stället för att leda sina truppers återtåg
kastade han sig i en släde och åkte i sporrsträck till fästningen. I något så när god
ordning drog bataljonen sig på egen hand tillbaka och nådde Stora Öster Svartö
efter att hafva lämnat efter sig 80 man och fört med sig 10 sårade. Kanonerna
lämnades laddade i sticket. De förföljande kosackerna hejdades af några kanonskott
från Långörn. Ryssarna slogo sig härefter ned i Helsingfors. I stället för att enligt
krigslagens tydliga bestämmelse varda hängd gick den räddhågade öfversten oantastad
och användes till och med såsom förtroendeman, och de, som »genom så dåligt
uppförande gifvit en fläck åt svenska tapperheten», förlöjligades endast, hvilket kan lända
såsom bevis på förhållandena inom fästningen.
Ända till midten af mars, under hvilken tid Buxhöwden utförde sin
framryckning mot Tavastehus, utgjordes de utanför Sveaborg stående ryska trupperna
endast af 4 bataljoner, 1 husarskvadron, 50 kosacker och 6 fältkanoner, förutom de
6 tagna trepundingarna. Att denna ringa styrka, omkring 2,000 man, icke förmådde
afbryta förbindelsen mellan fästningen och det öfriga landet är uppenbart, och på
goda skäl fruktade ryssarna ständigt för sin säkerhet. Men från fästningens sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
