Finska kriget 1808-1809 / 149 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke hafva något af vikt att meddela. Han nedlät sig liksom vid föregående tillfällen
att själf tala med dem. Därvid iakttog han till en början god hållning. Deras
storordiga tal om de olyckor, som väntade fästningen, när det nya belägringsartilleriet
hunnit uppställas, om det gagnlösa försvaret, då svenska hären i Finland ej längre
fanns till, Adlercreutz vore fången och hela Finland lagdt under kejsarens spira, om
hans eget ansvar för tusendens utan ändamål uppoffrade lif m. m. besvarade han med
förklaringen, att fästningens styrka vore oförminskad, och att han ingalunda behöfde
låta föreskrifva sig lagar. Men i slutet af sammankomsten tillkännagaf han sig villig
att afsluta ett stillestånd till den 13 maj på villkor, att allt skulle blifva orubbadt, och
gjorde därtill det betänkliga tillägget, att han lofvade öfverlämna fästningen, därest
han icke dessförinnan erhölle ansenlig förstärkning. Långt ifrån att härigenom
öfverraskas, begärde ryssarna genast såsom oeftergifligt villkor för en dylik vapenhvila, att
samtliga befästa holmar väster om Vargö och Stora Öster Svartö skulle med på dem
befintligt artilleri öfverlämnas åt dem. Längre än till den 3 maj ville de i alla
händelser icke medgifva vapenhvila. Något bestämdt svar kunde Anshelm emellertid nu
icke gifva utan lofvade återkomma följande dag. Från kl. 9 på aftonen skulle
stillestånd råda i 24 timmar.

Lonnan, tecknad af marinlöjtnant Stibolt.

I afvaktan på det nya mötet, som utsatts till den 3 kl 4 e. m. på Lonnan,
sammankallade Cronstedt å nyo krigskonseljen för att höra dess tankar. Han gaf
därvid till känna, att ryssarna föreslagit stillestånd till den 3 maj på villkor, att de
finge besätta några holmar i fästningens närhet. Han skulle dock söka erhålla billigare
villkor och möjligen nödgas lämna Långörn, hvilken i alla fall svårligen skulle kunna
hållas, enär dess besättning bodde i en träbyggnad, som lätt kunde råka i brand.
Däremot skulle han förmå ryssarna att utrymma Sandhamnslandet och några andra
holmar samt att utsträcka stilleståndet till den 13 maj. Mot dessa anföranden hade
ingen af de närvarande något att invända, allra helst som de hade full tillit till
kommendantens omdöme och fasthet.

På utsatt tid och ställe sammanträffade Cronstedt, åtföljd af Jägerhorn, Gutoffsky,
Liljensparre och öfverstelöjtnant Wadenstjerna, med Suchtelen, som åtföljdes af
kammarherren Buxhöwden, hofrådet Hagelstam — såsom tolk — och löjtnant van
Suchtelen.

Cronstedt började öfverläggningen med den alldeles olämpliga förklaringen,
att hans krigskonselj var emot holmarnas afträdande på grund af deras närhet till
hufvudfästningen. Han hade själf »öfvertalats» att hylla samma åsikt, hvadan han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>