Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad nu än må hafva bestämt Jägerhorns handlingssätt, säkert är, att han i
krigskonseljen nedtystade hvarje invändning mot konventionen förebärande, att man
icke gjorde Sverige någon tjänst genom att ytterligare förlänga Sveaborgs motstånd,
att Finland därigenom försänktes i den djupaste sorg, och att en ädelmodig segrares
välvilja därigenom skulle kunna förbytas i hat och förföljelse. Med dylika skäl sökte
han inverka på hög och låg inom fästningen, och slutligen blef Cronstedt själf
»öfvertygad om, att fästningen icke längre kunde hålla stånd, och att han genom att öppna
dess portar skulle göra Finland, Ryssland och mänskligheten en tjänst, utan att göra
Sverige synnerlig skada».[1]
Förutom Jägerhorn voro utan tvifvel åtskilliga af befälet vunna för ryssarnas
sak, och de bearbetades genom åtskilliga ryssarnas handtlangare, bland hvilka förutom
den nyss nämnda Klick Anjalamannen, f. d. kaptenen Ladau, vid tiden för dessa
händelser anställd i Buxhöwdens civila kansli, var en af de förnämsta. Genom några i
Helsingfors bosatta officersfruar, bland hvilka särskildt nämnas majorskan Hjärne, fru
Reuterskjöld, hvars man var kapten vid Adlercreutzska regementet, och änkeöfverstinnan
Brunow, syster till Anjalamannen Jägerhorns fru, jämte hennes syster Carolina
Gustafva Blomcreutz, alla i Sverige födda, och hvilka mer eller mindre stodo i ryssarnas
sold, underhöllo de täta förbindelser med invånarna på fästningen. I hvilken mån
»det gyllene krutet», om hvilket ryska krigsministern talar i bref till Buxhöwden,
gjort verkan, känner man icke, men sannolikt användes det inom fästningen mindre,
än man i allmänhet varit benägen tro. Särskildt torde det vara ställdt utom allt
tvifvel, att hvarken Cronstedt eller Jägerhorn under belägringen mottogo några
penningar[2]. I fästningen torde vida mera verkat den känsla af öfvergifvenhet, af
hopplöshet både med afseende på Sveriges som på Finlands öde, som ryssarna och deras
vänner voro ifriga att underhålla, och som bevisligen styrktes genom bref från
Sverige.
Under slika förhållanden, och då till på köpet de allra flesta af de högre officerarna
inom fästningen i intet afseende voro sina platser vuxne, skulle det i spetsen
för det hela stått en man med öppen blick, godt omdöme och framför allt fast karakter,
en man med förmåga att tysta munnen på de missnöjde, att ingjuta mod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
