Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhangets skull må dock erinras om två till fästningens fall ytterligare bidragande orsaker.
Den ena, härens återtåg till Österbotten, har redan blifvit berörd. Den andra bestod
i svenska regeringens synbara okunnighet om Sveaborgs tillvaro. Så vidt det är
möjligt att döma, gjorde regeringen intet för att hålla sig i samband med fästningen,
för att gifva dess kommendant några meddelanden om ställningen i hemlandet. Och
icke kunde regeringen varit okunnig om, att fienden stod framför fästningens portar,
allra helst sedan hon mottagit Cronstedts den 1 mars afsända berättelse. Men äfven
utan något meddelande alls måste regeringen kunnat förstå, att Sveaborg vid första
möjliga tillfälle behöfde förstärkning, särskildt af krut, men någon däråt syftande
åtgärd kan icke märkas.
Först den 8 april meddelades besättningen konventionens innehåll. Detta
skedde på flera olika ställen, så att det lägre befälet så litet som möjligt skulle få
tillfälle att utbyta tankar därom. Dessutom skedde meddelandet, såsom en antecknare
skrifver, »ganska oredigt och i blåsväder». Emellertid förspordes på åtskilliga ställen
bestörtning och missnöje, så att Cronstedt fann sig föranlåten anbefalla sina närmaste
befälhafvare att kalla till sig officerarna och upplysa dem om de fördelar, konventionen
var afsedd att medföra.
Utrymningen af holmarna försiggick också utan knot om än med stridiga
känslor. Sålunda skrifver kommendanten på Långörn, kapten Aminoff: »Det var så
påkostande, att tårarna pressades ur våra ögon». Buxhöwden, som icke delade
Cronstedts uppfattning om Långörns betydelselöshet, anmäler till kejsaren, att detta verk
på grund af eget försvar och genom det understöd, det kunde erhålla från de andra
verken, »hittills ansetts ointagligt». Långörn ansågs af ryssarna såsom ingångsporten
till Sveaborg, och allmän torde den uppfattningen varit hos de ryska trupperna, att
de i själfva verket innehade hela fästningen. Efter besättandet af Väster Svartö och
Lilla Öster Svartö skrifver Buxhöwden ytterligare: »De ryska förposterna kunde nu
närma sig hufvudfästningens vallar på halftannat musköthåll». Posterna stodo inom
godt hörhåll från hvarandra. »Härigenom hade Sveaborg från sitt förra
belägringstillstånd försatts i den strängaste blockad.»
»Hvilken olika bild mot Cronstedt erbjuder icke den ryske öfverbefälhafvaren,»
säger Petrelli. »Med klara tankar går han djärft och följdriktigt mot sitt mål. Genom
sin fordran på de nämnda fästningsverken afsåg han att kunna verkligen isolera de
belägrade; genom det nära grannskap till fästningen, som han därigenom vann, trodde
han sig kunna underlätta och påskynda det moraliska nedbrytningsarbete på fästningen,
som redan med framgång blifvit börjadt; i händelse af förnyad kamp hoppades han
vinna betydligt större utsikter till framgång, då han kunde ställa sina kanoner på
200 meters afstånd i stället för såsom förut i bästa fall på 2,000, slutligen skulle han,
hvilket icke var minst viktigt, vinna herraväldet öfver svenska skärgårdsflottan på
Sveaborg. Hans önskningar gingo i fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
