Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 3 maj kl. 12 middagen stodo alla ryska trupper under vapen, artilleristerna
vid sina kanoner med tända luntor, redo att vid första tecken gifva eld, om
besättningen skulle göra några svårigheter. Men det behöfdes icke. Cronstedt höll sitt
ord oberoende af alla omständigheter och gaf genast befallning om de olika
fästningsverkens utrymmande i öfverensstämmelse med den i konventionen uppgjorda planen.
Gustafssvärd utrymdes först, och Adlercreutzska regementet fick börja den nesliga
utmarschen sedan kommendanten aftackat det. Det uppmarscherade på isen vid
Helsingfors midt emot en linie af ryskt infanteri och kavalleri, kopplade gevären och
hängde remtygen på dem, hvarefter manskapet öfverlämnades såsom krigsfångar. Med
flygande fanor och full musik intågade ett ryskt regemente från Skanslandet, dit en
plankbro var lagd på den svaga isen, i det utrymda fästet, där den kvarlämnade
vakten aflöstes. Den 4 och 5 maj utrymdes på liknande sätt Stora Öster Svartö,
hvarvid isen endast med nöd kunde passeras. Vargeringstrupperna upplöstes, och
deras manskap fördes under betäckning till sina hemorter. Sist utrymdes Vargön,
hvarvid Änkedrottningens lifregemente i båtar måste öfverföras till Ulrikasborg. Äfven
dess manskap blef krigsfångar, hvarvid dock liksom vid de andra värfvade regementena
finnarna afsändes till sina hemorter. Officerarna föreställdes af regementsbefälhafvaren
för generallöjtnant Kamenskij, som här var närvarande. Slutligen lämnade äfven
Cronstedt med sin familj fästningen och mottogs på stranden af Kamenskij, som
lät den ryska paraden skyldra gevär och uttrycka sin ärebetygelse medelst tre
trumhvirflar. »Denna ’hedersbevisning’ var,» säger en finsk författare,
[1] »i nutidens ögon
mera en ceremonie funèbre; här begrofs ohjälpligen Cronstedts namn som krigare
och människa.» Och vidare säger samme författare: »Cronstedts handlingssätt
innebär — — tillräckligt mycket af det sämsta, en härförare under ett krig kan taga sig
till, att historiens stränga dom öfver honom måste anses berättigad.»
Medelst gudstjänst vid Ehrensvärds graf och under afskjutande af 101 kanonskott
högtidlighöllo ryssarna det ögonblick, då ryska flaggan den 8 maj kl. 1/2 12 f.m.
hissades på Gustafssvärds torn. Stor var glädjen både här och i Petersburg, och
ryssarna hade verkligen allt skäl att glädja sig öfver en så oväntad framgång, öfver
att med list och hot hafva fått i sina händer Östersjöns förnämsta fästning,
stödjepunkten i Finlands försvar eller för dess återtagande, med talrik besättning, en mängd
vapen och ammunition samt den af 110 fartyg bestående skärgårdsflottan, hvilken
kommendanten icke haft nog själsnärvaro att antända.
Så slutade denna bedröfliga del i det sorgespel, som kallas finska kriget. De
män, som med vett och vilja eller genom brist på både det ena och det andra därvid
medverkat, försvunno ur svenska hären och stannade under ryska zarens skydd,
och där kunna vi lämna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
