Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Friherre Eberhard Ernst Gotthard von Vegesack tillhörde en från Östersjöprovinserna
härstammande släkt. Hans fader var kapten i holländsk tjänst. Född i
Rostock den 29 mars 1763, blef Vegesack 1779 page hos Gustaf III men ådrog sig
konungens misshag. Genom hertig Karls ingripande blef han 1784 kornett vid
Lifregementsbrigadens kyrassierer. Såsom sådan gick han ut i finska kriget. Uppmanad
att underteckna Anjalaförbundsakten, svarade han: »Jag underskrifver ingen annan
förbindelse än att tillintetgöra fienden, och samma öde drabbar en hvar, som till
något annat söker öfvertala eller tvinga mig.» Detta hans uppförande blidkade
konungen, som gjorde honom till kapten vid en nyuppsatt jägarbataljon. I striden
vid Elgsö hejdade han sitt manskaps flykt genom att nedskjuta en och med sin sabel
sträcka en annan död till marken, hvarefter han befallde »höger om vänd eder» och
stormade det ryska batteriet. Flera andra drag af hans okufliga vilja och ständiga
tapperhet omtalades äfven. Redan under kriget major, blef Vegesack 1796 öfverste
och generaladjutant, hvarefter han undan för undan innehade chefsplatsen vid flera
regementen. 1805 afgick han till Pommern såsom chef för 4:e brigaden men blef
svårt sårad i halsen under återtåget från Ferdinandshof. Generalmajor 1808, började
han detta år sin verksamhet vid norska gränsen, såsom vi redan erfarit. Hans resliga
växt och krigiska hållning, hans skarpa anletsdrag och genomträngande blick förrådde
mod och kraft. Hans med vänlighet parade stränghet bjöd tillgifvenhet och aktning.
Endast hans ytterliga häftighet och stundom till lättsinne gränsande öfverdåd grumlade
bilden af den fulländade truppföraren.
Under betäckning af en mindre del af kanonsluparna nådde transportflottan
den 11 juni Berghamns holme, söder om Korpo, under det en annan del kryssade i
fjärden norr om Korpo och Jönsson med hufvudstyrkan befann sig längre tillbaka
vid Såttunga (se längre fram kartan öfver Åbo skärgård). Man fick reda på, att den
ryska flottiljen löpt in i Jungfrusund. När Jönsson den 16 på morgonen anlände,
styrde hela flottan norrut mellan de båda Naguöarna i förhoppning att på den stora
Erstafjärden utanför Åbo påträffa ryska flottan och söka strid med densamma. Men
då man följande dag fick klart för sig, att ryska flottan gått fram till Åbo, ändrades
kursen rakt österut mot sunden kring Pargas, i hvilka fartygen på grund af stiltje
kunde inlöpa först den 19. Då man nu fick bestämd underrättelse om, att ryska
flottan låg i sunden utanför Åbo, beslöt generalen att redan samma afton landsätta
trupperna vid Lemo, en af sten och låg skog betäckt udde, 7 km. söder om Åbo.
Denna förrättning började kl. 7 på aftonen den 19, hvarvid först 3:e brigadens
båda bataljoner besatte de båda utanför landstigningspunkten belägna stora öarna
Kustö och Kakskerta. 1:a brigaden landsattes därefter, och lifgardet till häst jämte de
öfriga gardenas jägare utbredde sig på kedja rundt om landningsplatsen. En där i
närheten befintlig kosackpatrull tog till flykten med kvarlämnande af en pik och tre
sablar. Redan före landstigningen hade Vegesack uppbådat allmogen, och från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
